Historisk förändring av torskens storlek i Östersjön – Intervju med Henrik Svedäng

By 20 september, 2017Nyheter

Forskare och yrkesfiskare har under en tid noterat att torsken i Östersjön inte växer sig lika stor som den gjorde förr i tiden. Idag består det östra såväl som det västra beståndet av många individer, men torskarna växer inte sig stora och dessutom blir de könsmogna vid en mindre storlek än tidigare. De stora torskarna är viktiga för ett sunt torskbestånd. Henrik Svedäng är forskare vid Östersjöcentrum som är en del av Stockholms universitet och är expert på östersjötorsken. Henrik och hans kollega Sara Hornborg publicerade under våren en artikel (Historic changes on lenght distributions of three Baltic cod stocks: Evidence of growth retardation, 2017) där de undersöker vilka bakomliggande orsaker som kan förklara den utveckling som har skett med torsken i Östersjön.

Varför har det blivit såhär?

En av förklaringsgrunderna till varför situationen uppstått skulle enligt Svedäng kunna vara att det stora antalet små torskar (hög densitet) har ökat konkurrensen om födan inom beståndet. Detta gör i sin tur gör att torskarna inte får i sig tillräckligt med näring för att växa sig stora.

En annan orsak som beskrivs av Svedäng och Hornborg är att trålfisket har under en lång tid mer och mer riktat sitt fiske mot större individer genom att använda sig av större och större maskstorlekar i trålen. Detta gynnar överlevnaden av den mindre torsken. Ett högt fisketryck i kombination med att man i en bottentrål fångar samtliga individer över en viss storlek kan ha gjort att torskarna har blivit så många fler i de mindre storleksklasserna. Här skiljer sig trålfisket mot garnfisket där garnfisket släpper ut fiskar som är över en viss storlek. Dessa stora fiskar är viktiga dels för reproduktionen, dels för att gallra ut beståndet av småvuxna individer genom kannibalism. Frågan är inte enkel och den bekymrar många då det får effekter för hela Östersjöns ekosystem.

Krisen på 90-talet

Många minns östersjötorskens kris under 90-talet när beståndet låg på historiskt låga nivåer, år 1994 beräknades att knappt 4 % av torskarna från samma år tio år tidigare fanns kvar. Man har hoppats och trott att situationen skulle vara löst givet de ansträngningar som har gjorts såväl på nationell nivå som på EU nivå. Tyvärr är verkligheten en annan. Vilka är då likheterna och skillnaderna med dagens situation.

– Den kris som uppstod under 90-talet berodde på att de områden som torsken lekte på minskade. Från att ha varit tre produktiva lekområden blev det nu bara ett område kvar. Syrebrist på bottnarna i kombination med ett högt fisketryck ledde till att två hela lekområden mer eller mindre slogs ut.

Idag finns alltså enbart ett lekområde kvar i Östersjön. Detta är beläget vid Bornholm och i kombination med att torskarna inte växer till sig gör detta dagens situation värre än den var under 90-talet.

Är östersjötorsken bortom räddning?

På frågan om potentiella åtgärder svarar Svedäng att ett bottentrålstopp i såväl östra som västra Östersjön är ett av verktygen som finns tillgängligt i verktygslådan. En andrahandslösning skulle vara att man återgår till mindre maskstorlekar i trålen. En sådan åtgärd måste dock kombineras med en kraftigt reducerad fiskeflotta. Annars riskerar man fiska bort hela beståndet.

– I en sådan här allvarlig situation bör man använda sig av försiktighetsprincipen i mycket större utsträckning än vad som görs idag. Detta skulle innebära att man drastiskt minskade kvoterna eller stoppade trålfisket helt och hållet.

I sin artikel pekar Svedäng och Hornborg på att dagens fiskeansträngning är för hög. De menar att situationen är så pass allvarlig att man bör överväga ett temporärt förbud mot fiska med bottentrål.

Det ett område i Östersjön där torsken fortfarande växer sig stor och där beståndet har en normal storleksstruktur. Detta undantag är i Öresund där det sedan 1930-talet varit förbjudet att bottentråla, detta på grund av den intensiva sjöfarten. Kanske säger exemplet Öresund något om värdet av att testa den lösningen även i resten av Östersjön.

På frågan om man bör vara orolig för östersjötorskens framtid svarar Svedäng att vi har tidigare lyckats förstöra två stora lekområden i Östersjön. Risken finns att vi inte har sett de värsta konsekvenserna av detta ännu. I artikeln nämns kollapsen av torskbeståndet i Newfoundland, som än idag inte har återhämtat sig, och visst finns det likheter – även där var tillväxten låg och fisketrycket högt innan beståndet kollapsade helt och hållet.

– Vi står inför en situation där forskarna inte är säkra på varför situationen är som den är. Det man kan säga med någorlunda säkerhet är att vi om ingenting görs, riskerar att se genetiskt unika bestånd krascha eller så permanentar man tillståndet med små torskar genom att fisken genetiskt anpassar sig till situationen vilket får konsekvenser för ekosystemet i Östersjön.