Allt tyder på att beståndet av torsk i Östersjön, i synnerhet öster om Bornholm, har försvagats avsevärt. Efter en topp under 80-talet har fångsterna sjunkit drastiskt. Samtidigt har torskens storlek minskat, vilket i stor utsträckning gjort fisket olönsamt. Exakt vad detta beror på är fortfarande en marinbiologisk gåta. Därför ska vi som politiker vara varsamma med att sätta ned foten i ett vetenskapligt outrett spörsmål. Men eftersom alla beslut, eller brist på beslut, i slutänden är politiska bör vi självklart sätta oss in i problematiken.
En väldigt uppenbar fråga är, har torsken överfiskats? En fråga som inte är helt självklar att besvara då fiskebestånd kan variera över tid och ha många komplexa orsaker. Särskilt i ett så känsligt ekosystem som Östersjön där inte minst salthalten varierar beroende på inflödet av vatten från Nordsjön.
Det vi vet är att trots att fisket varit relativt litet de senaste åren och att de begränsade kvoterna endast delvis tagits upp, har ingen synbar återhämtning skett. Att det handlar om överfiske eller beror på trålning kan alltså vara en förhastad slutsats. På samma gång vore det oklokt att utesluta överfiske som en betydande variabel och vi bör således fundera på hur fisket ska bedrivas framöver. Under tiden ser vi självklart fortsatt fokus på utveckling av både metoder och redskap.
Fastställande av fiskekvoter görs utifrån underlag från ICES (International Council for the Exporation of the Sea), vilket vi anser vara ett helt rimligt förfarande. Att som politiker gå fram med egna kvoter, högre eller lägre, är populism och bör undvikas.
Att det svaga torskbeståndet beror på miljögifter ska inte heller uteslutas. Situationen gällande miljögifter i Östersjön har dock förbättrats sedan 80-talet. Ett arbete som givetvis, under alla omständigheter, bör fortgå.
Vi bör också ställa oss frågan om torsken svälter, eftersom dess storlek skulle kunna tyda på det. Inga teorier utesluts till dess vi har svaren, men det som talar mot detta är att bestånden av både sill och skarpsill, torskens föda, verkar vara i hyfsat skick.
Slutligen har vi gråsälen, vars antal i Östersjön flerdubblats sedan millennieskiftet. Mycket talar för att sälen i synnerhet påverkar de kustnära bestånden och dessutom gör det i princip omöjligt att fiska med passiva redskap. Sälen bidrar även till att sprida parasiter som mycket väl kan hämma torskens tillväxt.
Sverigedemokraternas ledord utifrån dessa förklaringsmodeller är förvaltarskap. Naturresurser ska utnyttjas men inte överutnyttjas. Om torskens bestånd faller måste orsaken utrönas och åtgärder vidtas – vare sig det gäller att reglera fisket, minska utsläpp av miljögifter eller att minska ett för stort sälbestånd. Förvaltning av gemensamma fiskeresurser är ett område som lämpar sig mycket väl för det mellanstatliga samarbetet inom EU. Det är därför en fråga jag har för avsikt att ta med mig till EU-parlamentet för att arbeta vidare med i en bred europeisk kontext, utifrån ett svenskt perspektiv och med Östersjön i fokus.
Jessica Stegrud (SD), kandidat till Europaparlamentet
