Läget för östersjötorsken är akut och Östersjön är ett hotat hav. Vänsterpartiet vill se drastiska åtgärder för att rädda Östersjön och förhindra en kollaps av torskbeståndet, bland annat fiskestopp för torsk och ål och förbud mot bottentrålning.
När jag var ute i Stockholms skärgård som barn på 1970- och 80-talen hände det att vi drog upp torsk i Mysingen, och kraftiga algblomningar har i alla fall jag inget minne av. Algblomningarna, som nu förekommer i stort sett varje sommar och förgiftar min barndoms badvikar, är det mest påtagliga uttrycket för Östersjöns dåliga skick. Att det även hänger samman med torskens försvinnande förstod jag först långt senare.
Nu, våren 2019, är läget så kritiskt för torsken att forskarna talar om pygméfiskar, zombietorskar och slipstorskar. De feta, grönskimrade torskar vi enstaka gånger drog upp ur djupen har nu ersatts av magra stackare som irrar runt längs bottnarna i jakt på föda, svältande och ansatta av parasiter. De är så eländiga att det inte ens längre är kommersiellt gångbart att fiska upp dem. Men då – först då – kanske ändå fisket upphör.
Vänsterpartiet har länge krävt stopp för fiske av östersjötorsken. För det är decennier av överfiske i kombination med brutala fiskemetoder som bottentrålning som har lett till dagens situation. Vilket alltså rubbar hela Östersjöns ekologi. När toppredatorn torsken överfiskas, ökar mängden mindre fiskar, främst skarpsill. De äter i sin tur djurplankton, som minskar kraftigt och därmed inte håller efter beståndet av växtplankton, som ökar kraftigt. Lägg därtill läckage av fosfor och kväve från Östersjöländernas jordbruk, så förvärras övergödningen ytterligare. Planktonen konsumerar upp all syre för sin fotosyntes och dödar havsbottnarna, skapar kraftiga algblomningar och när de sedan bryts ner bildas de giftiga fälten av cyanobakterier.
I vården av våra marina ekosystem blir diskrepansen mellan å ena sidan ekonomins krav på konkurrens och tillväxt och å andra sidan ekosystemens känslighet och behov av balans som störst. Det har suttit extremt långt inne för EU likaväl som för andra regioner och länder att inse att det inte går att ständigt öka fisket genom större båtar och mer effektiva fångstmetoder. Det gick under några decennier, men förr eller senare sätter naturen stopp.
EU har blivit bättre på att sätta kvoter och införa hållbart fiske, men som läget i Östersjön visar är åtgärderna ännu för svaga och efterlevnaden alltför dålig. Vänsterpartiet vill därför se krafttag. Inför ett akut fiskestopp av torsk och ål, förbjud bottentrålning, och se till att jordbruket blir mer ekologiskt och minskar användningen av gödnings- och bekämpningsmedel. Vi måste göra allt vad vi kan för att rädda östersjötorsken, och vi måste göra det nu.
Rikard Warlenius
Ledamot (V) i Stockholms stadsfullmäktige och kandidat till EU-parlamentet