carl

De flesta partier verkar inse behovet av kraftfulla åtgärder för att vi ska leva upp till målet om hållbart fiske och god ekologisk status senast år 2020, skriver Conrad Stralka, verksamhetschef på BalticSea2020, i Uppsala Nya Tidning.

Men menar politikerna allvar kan inte fiskepolitiken stanna vid deklarationer och kongressbeslut, det behövs tydliga direktiv och politisk uppföljning om vi ska ha den minsta chansen att uppnå målsättningarna för 2020, skriver Conrad Stralka.

Läs hela artikeln på UNT Debatt.

I helgen publicerades en artikel i den vetenskapliga tidskriften AMBIO: A Journal of the Human Environment. Artikeln konstaterar att gråsälen inte är anledningen till Östersjötorskens krissituation.

I Dagens Nyheter säger Monika Winder, professor vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik på Stockholms universitet och medförfattare till studien:
– Vår forskning visar att sälar visserligen äter mycket fisk men om man jämför deras påverkan med den effekt som yrkesfisket eller klimatpåverkan har så är den inte närmelsevis lika stor.

Studien utgår från det område som kallas den egentliga Östersjön, som avgränsas norr om Åland och av Bornholm i söder och inriktar sig på fiskbestånden i öppet vatten. Studien är genomförd av forskare från University of British Columbia, Stockholms universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).

– Vi har ungefär 30.000 gråsälar i området i dag. Vår forskning visar att vi skulle kunna ha 100.000 sälar i samma område utan att det skulle påverka bestånden av torsk, sill och skarpsill i samma utsträckning som fiskeindustrin, klimatförändringar och övergödning gör, säger Monika Winder i DN.

Eftersom studien är inriktad på fiskbestånden i öppet hav går det inte att utifrån den dra några slutsatser om hur sälbeståndet påverkar fiskarter som lax, ål eller abborre som lever närmre kusten. Det är där de flesta interaktioner mellan fiskare och sälar sker.

Torsk, strömming och skarpsill är delar av ett känsligt ekosystem. Torskens tillstånd är en tydlig indikation på hur Östersjön mår i stort menar Inger Näslund, expert på havs- och fiskefrågor hos Världsnaturfonden. När torskbeståndet minskar är chanserna större att torskens huvudsakliga föda, sill och skarpsill, ökar. Ett ökat bestånd av sill och skarpsill leder till ökad predation på djurplankton vilket ger mindre konkurrens för Östersjöns växtplankton. Det bidrar till övergödning och syrefria bottnar vilket gör det ännu svårare för framför allt torsken att överleva.

Ovan text är en sammanfattning av en artikel i Dagens Nyheter, läs hela artikeln ”Studie: Gråsälen inte största hotet mot Östersjötorsk” här.

Studien som publicerades i den vetenskapliga tidskriften AMBIO: A Journal of the Human Environment heter The necessity of a holistic approach when managing marine mammal – fisheries interactions: Environment and fisheries impact are stronger than seal predation och publicerades 8 december 2018.

I veckan presenterade Sveriges Radio ett reportage som visar hur svenska myndigheter struntar i att anmäla eller följa upp överträdelser inom det svenska yrkesfisket. De senaste årens politiska insatser för att uppnå ett hållbart fiske och god ekologisk status i våra hav har inte inriktats på att begränsa fiskets omfattning, utan istället reglera var, när och hur det fiskas. Marina skyddade områden, landningsskyldighet och utkastförbud har lanserats som avgörande reformer inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (CFP).

Nu visar det sig att ansvariga myndigheter, däribland Havs- och vattenmyndigheten (HaV), känner till att det fiskas i skyddade områden utan att vidta några rättsliga åtgärder. Detta trots att de enligt lag ska agera vid överträdelser. Det första politiska beslutet om landningsskyldighet togs 2013 och utkastförbudet infördes 2015. Ändå fortsätter utkasten och myndigheter ser mellan fingrarna när fiskare trålar i marina skyddade områden. Läs mer om detta i Fiskebrief 2.

Båda dessa företeelser visar att fiskepolitiken inte kan bedrivas med bara ord, utan också handling. I många år har fisket styrts av tjänstemän och en omfattande byråkrati, det är hög tid att de som är ytterst ansvariga (politikerna) tar tag i fiskefrågorna och ser till att lagar och regler efterlevs – både av fiskare och de myndigheter som är satta att övervaka fisket.

EU:s medlemsländer har enats om fiskekvoterna i Östersjön för 2019. Beslutet innebär en kvotsänkning med 15% för torsken i östra Östersjön. Det är en sänkning som inte följer råden från vetenskapen (50% högre), intresseorganisationer och ligger betydligt över vad yrkesfisket själva föreslog. Det kan bara sammanfattas som ett totalt politiskt misslyckande.

För beståndet i västra Östersjön beslutades en ökning av kvoten med hela 70 %. Ökningen är inom det högre spannet av ICES rekommendationer, men då västra beståndet redan förra året ansågs vara under biologiskt säkra gränser bör försiktighetsprincipen råda vid kvotsättningen. Speciellt då ICES rekommendationer innehåller röda varningstecken för alla kriterier som utvärderar beståndet.

Sammantaget är gårdagens kvotbeslut gällande torsk i Östersjön djupt beklagliga. Efter årtionden av usel förvaltning och dåliga politiska beslut, något som resulterat i en minskning av torskbeståndet i Östersjön med närmare 90 %, tillåts misshushållningen fortsätta.

Nästa års fiskekvoter för Östersjön finns att läsa på regeringskansliets hemsida.

Kan Isabella Lövin, som varit tyst i frågan om östersjötorsken sedan hon blev minister, åter hävda att miljöhänsyn och inte ekonomiska intressen ska styra fiskepolitiken? frågar Conrad Stralka, verksamhetschef på BalticSea2020.

Den 15-16 oktober sammanträder EU:s fiskeministrar för att besluta om bl.a. kvoter för östersjötorsken. EU-kommissionen föreslår för det västra beståndet en ökad kvot med 31 %, ett utfall som bara baseras på att rekryteringsåret 2017 var ovanligt bra, medan kvoten för det östra beståndet minskar med 15 %. Detta är dock 50 % högre än vad Internationella havsforskningsrådet (ICES) föreslår och betydligt högre än vad miljöorganisationer och yrkesfiskare föreslår.

Detta kan bli ett historiskt dåligt beslut för torsken. EU:s fiskeministrar tenderar till att välja högre kvoter än vad EU-Kommissionen föreslår och landsbygdsminister Bucht har tidigare alltid varit nöjd med kvotbesluten. Kanske kan Isabella Lövin, som varit tyst i frågan sedan hon blev minister, träda fram och hävda miljöhänsyn i fiskepolitiken?

Läs hela artikeln här