isabella

I höstas fattade ministerrådet för första gången ett drastiskt beslut om östersjötorsken –kvoten sattes till 0 för allt torskfiske under 2020. Vi sammanfattade besluten i Fiskebrief 21.

Beslutet kommer innebära flera avgörande vägval för fiskepolitiken och östersjötorsken under 2020. Antingen återgår EU:s fiskeministrar till den årliga kohandeln om kvoterna eller så fortsätter torskfiskestoppet och arbetet med att formulera en långsiktig åtgärdsplan startar. BalticSea2020 och Rädda Östersjötorsken kommer att bevaka detta noga. Nedan listas några av de viktigaste hållpunkterna under 2020:

Debatten om fiskepolitiken fortsatte under hösten och vintern. Här är en sammanfattning av några av de viktigare inläggen:

I en debattartikel, publicerad i Dagens Industri i början av januari, sammanfattade BalticSea2020 vad som hänt under de senaste åren och krävde ett stopp för storskalig trålning i Östersjön och påpekade att en framtida förvaltning måste sätta ekosystemet i centrum. Läs artikeln här

Växande kritik mot industrifisket

Industrifisket efter sill och skarpsill hamnade i fokus efter Kalibers avslöjande om felrapporterade landningar, ett fusk som kan få stora effekter på framtida kvoter och som också innebär att torsken berövas sillen som föda. En annan aspekt som lyfts fram är att industrifisket konkurrerar ut det småskaliga fisket. Landshövdingarna i Skåne, Blekinge och Kalmar skrev till Havs- och Vattenmyndigheten (Hav) om mer krav på åtgärder: Läs brevet här

Tio intressenter inom småskaligt fiske, från yrkes- och fritidsfiskare till krögare, skrev en debattartikel i Expressen mot rovfisket på strömming. De kräver att trålgränsen för industrifisket flyttas ut och att helt freda de områden där strömmingen övervintrar. Läs artikeln här

I november gav regeringen uppdrag till HaV att utreda hur fiskerikontrollen kan skärpas. Läs mer på Sveriges Radio

Östersjötorsken i fokus

Vetenskapens värld visade Folke Rydéns sista, återblickande film i serien om Östersjöns miljö där bland annat östersjötorskens kollaps beskrevs. Läs mer här

Professor Christoph Humborg, vetenskaplig chef på Östersjöcentrum vid Stockholms Universitet, gjorde ett debattinlägg på SVT Opinion där han konstaterar att för att rädda torsken behöver vi dels fortsätta stoppet för torskfiske, dels stoppa industrifisket efter sill och skarpsill som är torskens föda. Lyssna på intervjun här

Fiskepolitiken ett statligt bottennapp

Så rubricerade DN en ledare i början av januari. Den beskriver den globala situationen med subventioner och överfiske, men påpekar att varken EU eller Sverige är oskyldiga. Läs artikeln här

Behåll fokus på det vi kan åtgärda – fisket

Forskningen ska givetvis vara nyfiken och studera alla möjliga orsaker till fiskbeståndens kris i Östersjön. Det handlar t ex om syrefria bottnar, övergödning och saltvatteninbrott. Nu senast har tiaminbrist uppmärksammats. Det viktiga är att forskningen inte används av politiker och andra intressenter till att relativisera fiskets betydelse för fiskekrisen. Vare sig tiaminbrist eller de andra förhållandena kan åtgärdas inom rimlig tidshorisont. Däremot kan vi bedriva en klok fiskepolitik redan idag. Östersjöfiskets utmaningar sammanfattas väl, från ett finländskt perspektiv, där professor Erik Bonsdorff intervjuas. Läs artikeln här

Utskriftsvänlig version

Kommissionen föreslår inför 2020 förbud för allt riktat torskfiske i det östra beståndet och för det västra beståndet föreslås en kraftig minskning av kvoten. Ministerrådet fattar det slutliga kvotbeslutet i mitten av oktober. Ministerrådet går ofta emot Kommissionens förslag och tilldelar större kvoter än de vetenskapliga rekommendationerna.

Sen tillnyktring angående västra beståndet

För västra beståndet höjde ministerrådet 2018 kvoten kraftigt inför 2019 års fiske. Detta trots att lekbiomassan har rört sig nära referenspunkten för när fortsatt fiske riskerar beståndet. Men, ett års god rekrytering fick ministerrådet att höja kvoten (eftersom ICES hade gjort en glädjekalkyl). ICES och Kommissionen konstaterar nu att efterföljande års lekbiomassa och rekrytering är lika svag som tidigare, och sänker kvoten kraftigt igen.

Kommissionens och ministerrådets hantering av det västra beståndet är ett tydligt exempel på hur yrkesfiskarnas intäkter sätts framför ett hållbart torskbestånd och att ICES inte alltid följt försiktighetsprincipen.

Stopp för allt riktat torskfiske i östra beståndet

För östra beståndet föreslår Kommissionen stopp för allt riktat torskfiske. Lekbiomassan är under referenspunkten och kommer inte att återhämta sig på medellång sikt även om fiskestopp råder i flera år.

Det är också viktigt att poängtera att Kommissionens förslag försöker värna det småskaliga, kustnära fisket genom att tillåta en mindre bifångstkvot för fiske med passiva redskap.

Fiskestopp följer lagar, direktiv och avtal

När Kommissionen presenterade sitt förslag för intressenter gjorde man det tydligt att fiskestopp är en konsekvens av lagar som den gemensamma fiskeripolitiken, Havsmiljödirektivet och avtal som Baltic Sea Action Plan som alla sätter upp mål för hållbart fiske och god ekologisk status. Skulle fiskeministrarna ändra kommissionens förslag riskerar de bryta mot de lagar de själva satt upp.

Stora förhoppningar på Nilsson och Lövin

Vi har stora förhoppningar på landsbygdsminister Jennie Nilsson och miljöminister Isabella Lövin inför de förhandlingar som nu startar. Företrädarnas misslyckande i förhandlingarna är en bidragande orsak till dagens kris för östersjötorsken, ändå var Sven-Erik Bucht alltid nöjd oavsett resultat. Inför årets förhandlingar är Jennie Nilsson ny och obunden av historiken. Isabella Lövin kan som ny miljöminister äntligen infria de krav hon själv ställde upp i sin bok “Tyst hav”. “Regeringen är beredd att agera kraftfullt för att rädda torsken i vårt innanhav” skrev Nilsson och Lövin i en debattartikel tidigare i år.

Fyra råd inför förhandlingarna med fiskeministrarna

1. Låt er inte luras av talet om socioekonomiska hänsyn. Torskfisket i Östersjön saknar samhällsekonomisk betydelse hur man än räknar. Denna gång måste torskbeståndet och Östersjöns ekologi sättas först.
2. Var uppmärksam på komplicerade resonemang om olika undantag, och säg nej om det innebär att fiskestoppet på torsk urholkas. Endast en mindre bifångstkvot reserveras för fiskare som fiskar med passiva redskap, som nät eller burfiske.
3. Ministerrådet kommer att behöva skjuta upp beslut om kvot för bifångster till december. Den politiska vaksamheten måste pågå ända till dess.
4. Utkast av torsk förbjöds redan 2015, trots det fortsätter fisket kasta 1000tals ton fin matfisk. Inför de kontrollåtgärder mot utkast som beslutades redan 2015.

Torskfisket i Östersjön 2020 – Kommissionens förslag

Torsken i Östersjön delas i två bestånd, västra beståndet: Delsektionerna 22-24, östra beståndet: Delsektionerna 25-32. I delsektor 24 blandas bestånden, vilket kräver särskilda hänsyn när fiskemöjligheterna fastställs.

Den 29 maj presenterade Internationella Havsforskningsrådet (ICES) sin rekommendation till nästa års fiskekvoter för östersjötorsken. För det östra beståndet föreslår man kvoten noll (0) och för det västra beståndet ett spann mellan 5305 och 7245 ton, inkluderat fritidsfisket. Den 3 juni meddelade regeringen att man ska verka för ett nödstopp redan från 1 juli i år. Regeringen stöder också ICES rekommendation om torskfiskestopp under 2020.

Misslyckad förvaltning
Fångsterna av torsk i Östersjön har varit 150.000 – 200.000 ton under många år för att 2018 vara en tiondel. Nu föreslås att fisket stoppas eftersom de biologiska referenspunkterna visar att fortsatt fiske är skadligt och det kommer att ta lång tid, minst fem, sex år innan fisket kan återupptas.

Beståndet av östersjötorsk har minskat under en lång tid. De vetenskapliga råden har baserats på ofullständiga data, men Kommissionen och ministerrådet har fortsatt att fördela fiskekvoter av det krympande beståndet.

Oavsett orsakerna har förvaltningen misslyckats, bland annat genom att konsekvent överskatta beståndet (läs mer i Fiskebrief 14 och 13). Därför kan inte kohandeln om fiskekvoter fortsätta när Kommissionen och EU:s fiskeministrar senare i år ska fatta beslut. De bör istället ägna kraften åt långsiktiga åtgärder som kan återskapa ett hållbart torskbestånd.

Genomskåda argumenten för fortsatt fiske
När ICES lagt fram sina rekommendationer om nollkvot försöker många rikta fokus mot andra orsaker till torsk-krisen än fisket:

Sveriges Fiskare Producentorganisation, SFPO, menar i en debattartikel att det är växande sälstam och sälmask som är hotet mot torsken.
Tre forskare från Stockholms Universitets Östersjöcentrum svarar: “Torskbeståndets tillväxt började minska redan under mitten av 1990-talet medan sälparasiter blev ett problem först i början av 2010-talet. Därmed inte sagt att problemet är oviktigt. Det är mycket möjligt att det nu förvärras av att torsken redan är i dålig kondition. Men sälen och de parasiter den sprider kan inte ses som varken huvudproblemet eller huvudorsaken till torskens kris.” Läs hela svaret här.

Ett annat problem som ofta nämns är syrebristen i Östersjöns bottenvatten. I tidigare nämnda debattartikel skriver forskarna att syrebristen är ett stort problem särskilt i norra Östersjön, men syreförhållandena i södra Östersjön, där torsken leker, är förhållandevis goda.

Ett antal kommuner och branschföreningar inom fiske och fiskförädling skriver i ett öppet brev till regeringen att det lokala fisket måste skyddas. Deras skrivelse visar att det storskaliga fisket slagit ut det småskaliga, kustnära fisket och hur viktigt det är att en kommande fiskeförvaltning prioriterar småskaligt, hållbart fiske. Ett fiske som går till mat istället för fiskmjöl och skapar lokal sysselsättning i kustsamhällena (Läs mer i Fiskebrief 7).

Nu ska ICES rekommendationer diskuteras av tjänstemän, intresseorganisationer, riksdagsmän och regeringar runt Östersjön. Då är det viktigt att behålla fokus:

• Övergödning, sälen och de parasiter den sprider kan inte ses som varken huvudproblemet eller huvudorsaken till torskens kris. Givetvis måste vi arbeta med dessa frågor – säl behöver förvaltas och belastningen av näringsämnen från land måste minska, men effekten av dessa åtgärder kommer att ta lång tid. Överfisket är en stor orsak till torskbeståndets kris.
• För att möjliggöra återhämtning krävs målmedvetet arbete och långsiktiga beslut. Regeringens besked är en god början, men det kommer att möta hårt motstånd. Det behövs redan från början långsiktiga beslut som vi beskrev i Fiskebrief 13.
• Fiskepolitikens socioekonomiska hänsyn har bidragit till krisen. I detta nödläge kan inte längre kortsiktiga hänsyn tas till enstaka yrkesfiskares sysselsättning. För att uppnå ett hållbart bestånd på sikt krävs att kommande kvotbeslut fattas uteslutande på ekologiska grunder.
• Den process som nu har startat ställer stora krav på Sverige och andra medlemsländer som prioriterar Östersjöns miljö. Vikten av att hålla fast vid de vetenskapliga råden är avgörande för att torskbeståndet ska ha en chans till återhämtning.

Regeringens besked är bra. Men det är bara början på ett arbete som fortsätter ända fram till ministerrådet i oktober. Ända in i kaklet!

Fakta om ICES rekommendationer:
Östra beståndet: Föreslår noll kvot för 2020. Lekbiomassan har sjunkit sedan 2015 och är under BLim de två sista åren. Rekryteringen år 2017 är den lägsta i hela tidsserien.
Västra beståndet: Föreslår mellan 5205 och 7245 ton. Lekbiomassan för sig på gränsen för BLim. Rekryteringen har varit mycket svag alla år utom ett år. Ca 70 procent av fisket år 2020 kommer att vara på en årsklass.
BLim = biologisk referenspunkt där fortsatt fiske är skadligt för beståndet.
Rekrytering = fiskar som överlever till 2 års ålder.