veronica

Martin Kinnunen, Miljöpolitisk talesperson, SD

Fisket är en betydelsefull svensk näring med gamla anor och tillika en viktig resurs som måste förvaltas på ett ansvarsfullt sätt. Sverigedemokraterna framhåller fiskets kulturella aspekt liksom dess ekonomiska betydelse. Antalet yrkesfiskarlicenser är i dag drygt 1 000 till antalet, men fisket genererar även många arbetstillfällen i livsmedelsindustrin. Vi i Sverigedemokraterna vill bevara det kunnande och den infrastruktur som den svenska fiskerinäringen representerar.

Fisk är ett bra livsmedel och fisket utgör en viktig komponent i den svenska livsmedelsproduktionen. Svenskt fiske är en reglerad och väl fungerande verksamhet och vi anser att svenska kommuner och landsting utan restriktioner ska kunna köpa in svenskfångad fisk. Detta gäller även torsk från Östersjön, som självklart ska fiskas inom ramarna för fastställda kvoter.

Det ligger i sakens natur att fisket måste regleras genom kvoter och regionalt samarbete, men vi måste samtidigt arbeta för rimliga förutsättningar för enskilda näringsidkare vid implementerandet av EU-lagstiftning. Svenska fiskare bör inte ha konkurrensnackdelar gentemot fiskare i andra länder runt Östersjön.

Det är Sverigedemokraternas strävan att fiske ska kunna bedrivas från olika hamnar i Sverige. Kustnära, mer småskaligt fiske skulle gynnas av en betydligt mer aktiv förvaltning av säl och skarv, som orsakar stor ekonomisk skada. Handel med produkter från säl måste också underlättas. Vidare bör man freda vissa områden från bottentrålning och utreda effekterna av detta för fiskebestånd och marin ekologi.

Rörande ålfiske vill vi underlätta för ålfiskare att överlåta sina företag och därtill nödvändiga licenser till annan person eller företag och vi vill mildra restriktionerna kring ålfiske. Sverigedemokraterna anser dessutom att vattenbruk utgör en resurs, som inte är fullt utnyttjad. Genom att se över och förbättra branschens villkor ser vi möjligheten till mer omfattande fiskodling i Sverige, vilket skulle ge arbetstillfällen och större inhemsk produktion av livsmedel.

Sverigedemokraterna ser allvarligt på miljösituationen i Östersjön vad gäller exempelvis nedskräpning och övergödning, vilket bör hanteras nationellt, regionalt och internationellt. Problematiken är inte ny och uppmärksammas redan av berörda myndigheter, men vi i Sverigedemokraterna tillför ytterligare medel för dessa ändamål i vårt förslag till statsbudget.

Martin Kinnunen, Miljöpolitisk talesperson

Lars-Axel Nordell (KD), riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson

Havet har många användningsområden. Ett av de viktigaste är att förse oss med det utmärkta livsmedlet fisk. Yrkesfisket ger därutöver en rad positiva effekter för kustsamhällena. För Kristdemokraterna är det en utgångspunkt att fisk i första hand ska fångas för att tjäna som människoföda. Liksom alla havets resurser ska fisket förvaltas långsiktigt. Människan ska kunna bedriva ett hållbart fiske som minimerar den negativa påverkan på havsmiljön. Det är därför glädjande att de svenska yrkesfiskarna idag går i bräschen för selektiva redskap och ett hållbart fiske.

Vi lever i en tid då många upplever att klyftorna ökar mellan olika delar av samhället, inte minst mellan stad och land. För att samhället ändå ska hålla ihop ekologiskt, ekonomiskt och socialt, är det viktigt att vi som beslutsfattare har en förståelse för att fisket har olika betydelse för olika grupper. Yrkesfiskare, fritidsfiskare, kustbefolkningen och den urbane fish-and-chips-ätaren har alla sina relationer till fisken och fisket.

Fiskeripolitiken kan inte utformas frikopplad från havsmiljöpolitiken. Haven utgör känsliga ekosystem, där de olika arterna har viktiga roller. Om en art försvinner eller minskar kraftigt rubbas balansen i havens känsliga ekosystem.

Kristdemokraterna vill ha levande skärgårdar med plats för boende, näringsidkande och turism. För oss handlar det om att hitta en balans mellan människans uttag av fisk och hänsyn till annat liv i havet. Ett exempel är bottentrålningen, som ofta diskuteras. Det är ingen tvekan om att bottentrålning påverkar havsbottnen i de områden som trålas. Kristdemokraterna föreslår att bottentrålning ska tillåtas efter en miljökonsekvensprövning av aktuellt område. Fisket ska naturligtvis, liksom jordbruket och andra areella näringar, ta rimliga miljöhänsyn. Så sker redan i stor utsträckning idag. Bottentrålning sker i princip i samma områden som trålats under lång tid, ibland i hundratals år. Detta har format bottnarna och ekosystemet där.

Kristdemokraterna föreslår att fiskens viktigaste lekområden stängs för allt fiske under lekperioden. Därigenom gynnas yrkesfisket på sikt genom att fiskbestånden återhämtar sig snabbare. Undersökningar från USA indikerar att reservat där allt fiske är förbjudet fungerar som områden där fiskbestånden kan återhämta sig ostört, vilket senare bidra till större fångster utanför de skyddade områdena. Det är viktigt att sådana reservat inrättas i samråd med fiskerinäringen och andra intressenter.

Vi vill också se en balans mellan olika typer av fiske. Kommersiell fiskeriverksamhet med stöd av allemansrätten har blivit ett vanligare fenomen i områden med fritt handredskapsfiske. Detta skapar konflikter med enskilda vattenägare och minskar incitamenten för fiskevårdsåtgärder. Möjligheterna bör därför utredas att bilda fiskevårdsområden i sådana vatten där fritt handredskapsfiske nu råder. Detta skulle kunna bidra till att utveckla fisketurism och annat småskaligt fiskeföretagande.

Lars-Axel Nordell (KD), riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson

Marianne Pettersson, riksdagsledamot (S), ledamot Miljö och jordbruksutskottet

Östersjön är ett känsligt bräckvattenhav med en unik miljö, som vi har ett stort ansvar att bevara inför kommande generationer. Det finns stora områden med döda bottnar och ekosystemet är i obalans till följd av bland annat övergödningen. Tio procent av vattenvolymen i Östersjön är syrefri pga detta. Sverige har ett åtagande i Helsingforskonventionen (Helcom), mellan Östersjöns randstater, om minskningen av utsläpp av kväve och fosfor. Sverige ska minska sina utsläpp av kväve med 21 000 ton och utsläppen av fosfor med 290 ton till 2012.

Vid FN:s havskonferens i New York den 5 – 9 juni i år, där Sverige och Fiji var ordförande, kunde havsfrågan för första gången i sin helhet lyftas i generalförsamlingen. Sverige har gjort 26 frivilliga åtaganden, som bidrar till att mål 14 i FN:s agenda 2030 och dess delmål uppnås. Vi vill inom ramen för Helcom stärka genomförandet av Östersjön som utsläppskontrollområde för kväveoxider, identifiera skyddsvärda områden, ta fram en strategi för ekosystembaserad förvaltning av fisk och fiske senast år 2018, investera i ett nytt oceangående forskningsfartyg, som ska användas för marin kartering och vid de internationellt samordnade undersökningarna av fisk i bland annat Östersjön, bevarandeåtgärder av fiske i marint skyddade områden, så att målen nås i samtliga skyddade områden senast 2020 samt genom SLU utveckla selektiva fiskeredskap för att minska bifångster.

Varje år i oktober månad beslutar EU:s jordbruks- och fiskeministrar om nästkommande års fiskekvoter i Östersjön. Detta efter vetenskaplig rådgivning från Internationella Havsforskningsrådet, ICES. På mötet i oktober 2016 beslutades att torskfisket i västra Östersjön ska kraftigt begränsas (minskning med 56 procent), medan torskfisket i östra Östersjön ska minska väsentligt (minskning med 25 procent). Sverige ville gå längre, men det blev en kompromiss som innebär en minskning med mer än hälften. Det är ett viktigt beslut gällande minskningen av fisket och är i linje med Östersjöplanen, som är en flerårig förvaltningsplan för bestånden av bland annat torsk i Östersjön.

Den socialdemokratiska partikongressen beslutade i april månad att partiet ska verka för att förbjuda bottentrålning, både i Sverige och inom EU. Detta är en inriktning som kräver en djupare utredning innan ett förslag kan läggas i riksdagen och där finna en majoritet. Den skada som bottentrålning kan medföra för viktiga skyddsvärda arter och livsmiljöer på havsbotten och de stora bifångster som den ger, måste vägas av mot hur det drabbar fiskenäringen. Alltjämt måste regeringen verka för mer hållbara fiskemetoder och redskap. Mycket arbete har redan gjorts de senaste åren för att anpassa redskapen till att bli mer selektiva och att utveckla alternativa fiskemetoder. Vår linje är att oavsett vilken fiskemetod som används, så vill vi se till att jobben finns kvar i det kustnära fisket och att fisket är långsiktigt hållbart.

Arbetet med en havsplan för Östersjön sker vid Havs- och vattenmyndigheten.

Marianne Pettersson, riksdagsledamot (S), Miljö och jordbruksutskottet

Eskil Erlandsson (C), landsbygdspolitisk talesperson

Östersjön är i stort behov av hjälp. Flera fiskarter är hotade däribland torsken. Östersjön är ett av världens mest förorenade hav, därför är det extra viktigt att Sverige tar ansvar och vårdar vattnet så att våra barn och barnbarn också kan bada och fiska i rena vatten.

Centerpartiet arbetade hårt i regeringsställning för att förbättra miljön i Östersjön. 2009 antogs för första gången en proposition med en sammanhållen svensk havspolitik. Med den tog alliansregeringen ett samlat grepp om havsfrågorna med åtgärder för så väl  fiske, jordbruk, sjöfart, som turism, havsplanering och forskning. Vi ökade resurserna till miljöåtgärder och införde ett särskilt stöd för lokala vattenvårdsprojekt, fler vattenområden skyddades och styrningen och uppföljningen på havspolitiken förbättrades i samband med inrättandet av en ny Havs- och vattenmyndigheten. En särskild handlingsplan för alla Östersjöländer beslutades och under det svenska EU-ordförandeskapet antogs den första samlade Östersjöstrategin. Satsningarna gav också resultat – Sveriges utsläpp av fosfor och kväve till våra hav har minskade i stadig takt sedan 2006.

För att förbättra havsmiljön och fiskebestånden är det extra viktigt med internationella miljö- och fiskepolitiska åtgärder. Alliansregeringen var drivande när EU under förra mandatperioden antog en mer hållbar fiskepolitik och ett europeiskt utkastförbud. Utkastförbudet innebar att fisk som fastnat i nät och trålar registreras, landas och räknas av från kvoterna oberoende av dess storlek. Förbudet var en viktig del i arbetet mot ett hållbart fiske. Det har dock visat sig att det europeiska utkastförbudet inte följs och det finns ingen fungerande kontroll av hur förbudet efterlevs. Oroväckande uppgifter från svenska och europeiska kontrollorgan visar att utkastet inom svenskt torskfiske med trål uppgår till 20-30 procent under 2015. Det motsvarar ungefär 15 000 ton torsk, som togs upp och slängdes tillbaka i havet för att dö. Som ett steg i att rädda torskbeståndet beslutade medlemsstaterna i EU 2016, att minska torskfisket i östra Östersjön. Beklagligt nog valde ministrarna en högre kvotnivå på torskbeståndet än de vetenskapliga rekommendationerna, trots att läget för torsken är mycket allvarligt.

Vi i Centerpartiet är oroliga för att Sverige förlorar ledarrollen inom fiskepolitiken, när vi egentligen borde ligga i framkant med åtgärder för livskraftiga fiskebestånd. Det räcker inte med att begränsa fiskekvoterna som regeringen nöjt sig med. Det behövs bättre kontrollfunktioner, uppdaterade lagar om tillåtna fiskeredskap och att beslut tas utefter vetenskapliga rekommendationer. Centerpartiet vill att regeringen ska arbeta för att den europeiska lagstiftningen för utkastförbud efterlevs. Det finns också flera förslag från myndigheter och intresseorganisationer för att förbättra fiskebestånden i Östersjön som borde ses över. Bland annat föreslår aktörerna elektroniska loggböcker, kameror ombord som filmar fångsterna samt andra elektroniska lösningar. Dessutom har Havs- och vattenmyndigheten konkreta åtgärder för livskraftiga fiskebestånd, men än så länge hindras dessa initiativ av föråldrade och ineffektiva lagar om tillåtna fiskeredskap.

Nu måste regeringen ta frågan om torskfisket på allvar och lyssna till vetenskapliga rekommendationer men också vidta åtgärder som leder till livskraftiga och hållbara fiskebestånd.

Eskil Erlandsson (C), landsbygdspolitisk talesperson

Lars Tysklind, riksdagsledamot (L) & Maria Weimer riksdagsledamot (L)

Östersjön är för många sol, bad och avkoppling. Ett hav som binder oss samman med andra länder. Här färdas dagligen människor och gods. Östersjön är liksom andra hav jordens lungor och skafferi. Men det är ett hotat hav. Utsläpp och övergödning leder till bottendöd och hotar fisken. En rad insatser krävs.

Hållbart fiske. Östersjöns resurser måste nyttjas långsiktigt hållbart och hänsyn tas till havets ekosystem. Fisket måste hålla sig inom ramen för vetenskapliga bedömningar av vad bestånden tål för att man långsiktigt kunna ska kunna fiska med lönsamhet. Detta gäller allt fiske, men det är tydligt när det gäller torsken i Östersjön. Yrkesfiskarnas kunskap måste tas tillvara och det är viktigt med dialog mellan beslutsfattare, fiskare, myndigheter, akademin för att skapa en gemensam verklighetsbild för att få långsiktig hållbarhet och säkra Östersjöns framtida fiske. Miljövänligt fiske borde kunna premieras genom högre tilldelning av fiskekvoter. Mer forskning och utveckling behövs av selektiva och mer miljövänliga fiskeredskap.

Inför läckageskatt. Varje sommar kommer rapporterna om algblomningen och då blir det tydligt för många att Östersjön inte mår bra. Övergödning leder till algblomning, bottendöd och hotar Östersjöns fisk och beror delvis på användningen av handelsgödsel i jordbruket. Även kadmium i handelsgödsel är ett miljöproblem. Användningen av handelsgödsel måste minska och därför föreslår vi en läckageskatt. Det är rimligt att jordbruket också står för sina miljökostnader i enlighet med principen om att förorenaren måste betala.

Mer transporter till sjöss men minskad användning av fossila bränslen. Ur klimatsynpunkt är det bra att transportera gods på sjön i förhållande till t.ex. väg. Men användningen av fossila bränslen måste minska och Sverige måste internationellt driva på för att sjöfarten också ska betala för sina klimatkostnader. Det behövs mer biodrivmedel i fartygstanken och vi är positiva till ett så kallat reduktionspliktsystem. Förutom minskade utsläpp leder minskat oljeberoende till färre oljetransporter på Östersjön. Transporter som är ett stort hot för vårt hav framförallt om olyckan är framme. Teknikutvecklingen driver på och sjöfarten, framförallt de kortare turerna, är allt mer redo för en ökad elektrifiering. Även höjd farledsavgift för de fartyg som inte uppfyller vissa skarpa miljökrav bör införas.

Plast och annat skräp ska bort från hav och stränder. Skräp vållar stor skada på fåglar, fiskar och däggdjur. Plast bryts ned till mikroplast som tar sig in i näringskedjan vilket är skadligt för människor, djur och natur. Den svenska havskusten måste återkommande städas från skräp. Det leder till renare stränder men också gröna enkla jobb. Dessutom måste plastanvändningen minska och mer återvinnas. Vi ser gärna att Sverige inför en särskild avgift på plastpåsar.

Internationell samverkan. Vi kan göra mycket i Sverige men för att nå riktiga resultat krävs samarbete inom EU men också med alla de länder som har Östersjön som sitt hav. Vi har  alla ett ansvar att rädda Östersjön.

Lars Tysklind, riksdagsledamot (L)

Maria Weimer riksdagsledamot (L)