Kategori

Fiskebrief

Fiskebrief nr 18: Kommissionen föreslår nollkvot

By | Fiskebrief

Kommissionen föreslår inför 2020 förbud för allt riktat torskfiske i det östra beståndet och för det västra beståndet föreslås en kraftig minskning av kvoten. Ministerrådet fattar det slutliga kvotbeslutet i mitten av oktober. Ministerrådet går ofta emot Kommissionens förslag och tilldelar större kvoter än de vetenskapliga rekommendationerna.

Sen tillnyktring angående västra beståndet

För västra beståndet höjde ministerrådet 2018 kvoten kraftigt inför 2019 års fiske. Detta trots att lekbiomassan har rört sig nära referenspunkten för när fortsatt fiske riskerar beståndet. Men, ett års god rekrytering fick ministerrådet att höja kvoten (eftersom ICES hade gjort en glädjekalkyl). ICES och Kommissionen konstaterar nu att efterföljande års lekbiomassa och rekrytering är lika svag som tidigare, och sänker kvoten kraftigt igen.

Kommissionens och ministerrådets hantering av det västra beståndet är ett tydligt exempel på hur yrkesfiskarnas intäkter sätts framför ett hållbart torskbestånd och att ICES inte alltid följt försiktighetsprincipen.

Stopp för allt riktat torskfiske i östra beståndet

För östra beståndet föreslår Kommissionen stopp för allt riktat torskfiske. Lekbiomassan är under referenspunkten och kommer inte att återhämta sig på medellång sikt även om fiskestopp råder i flera år.

Det är också viktigt att poängtera att Kommissionens förslag försöker värna det småskaliga, kustnära fisket genom att tillåta en mindre bifångstkvot för fiske med passiva redskap.

Fiskestopp följer lagar, direktiv och avtal

När Kommissionen presenterade sitt förslag för intressenter gjorde man det tydligt att fiskestopp är en konsekvens av lagar som den gemensamma fiskeripolitiken, Havsmiljödirektivet och avtal som Baltic Sea Action Plan som alla sätter upp mål för hållbart fiske och god ekologisk status. Skulle fiskeministrarna ändra kommissionens förslag riskerar de bryta mot de lagar de själva satt upp.

Stora förhoppningar på Nilsson och Lövin

Vi har stora förhoppningar på landsbygdsminister Jennie Nilsson och miljöminister Isabella Lövin inför de förhandlingar som nu startar. Företrädarnas misslyckande i förhandlingarna är en bidragande orsak till dagens kris för östersjötorsken, ändå var Sven-Erik Bucht alltid nöjd oavsett resultat. Inför årets förhandlingar är Jennie Nilsson ny och obunden av historiken. Isabella Lövin kan som ny miljöminister äntligen infria de krav hon själv ställde upp i sin bok “Tyst hav”. “Regeringen är beredd att agera kraftfullt för att rädda torsken i vårt innanhav” skrev Nilsson och Lövin i en debattartikel tidigare i år.

Fyra råd inför förhandlingarna med fiskeministrarna

  1. Låt er inte luras av talet om socioekonomiska hänsyn. Torskfisket i Östersjön saknar samhällsekonomisk betydelse hur man än räknar. Denna gång måste torskbeståndet och Östersjöns ekologi sättas först.
  2. Var uppmärksam på komplicerade resonemang om olika undantag, och säg nej om det innebär att fiskestoppet på torsk urholkas. Endast en mindre bifångstkvot reserveras för fiskare som fiskar med passiva redskap, som nät eller burfiske.
  3. Ministerrådet kommer att behöva skjuta upp beslut om kvot för bifångster till december. Den politiska vaksamheten måste pågå ända till dess.
  4. Utkast av torsk förbjöds redan 2015, trots det fortsätter fisket kasta 1000tals ton fin matfisk. Inför de kontrollåtgärder mot utkast som beslutades redan 2015.

Torskfisket i Östersjön 2020 – Kommissionens förslag

Torsken i Östersjön delas i två bestånd, västra beståndet: Delsektionerna 22-24, östra beståndet: Delsektionerna 25-32. I delsektor 24 blandas bestånden, vilket kräver särskilda hänsyn när fiskemöjligheterna fastställs.

Fiskebrief 17: Prioritera miljön framför en handfull arbetstillfällen

By | Fiskebrief

Håll fast vid planen för att rädda östersjötorsken

Östersjötorskens kris har gjort att Kommissionen i slutet av juli införde ett omedelbart stopp för fiske resten av året. Internationella Havsforskningsrådet (ICES) rekommenderade tidigare i år att inget torskfiske bör tillåtas i det östra beståndet under 2020. Nu vilar allt ansvar på regionens fiskeministrar som i oktober ska besluta om nästa års torskfiske i Östersjön. Kommer de lyssna på den vetenskapliga rådgivningen från ICES, som säger att det kommer ta många år av fiskestopp innan vi kan tänkas se någon förbättring av beståndet, eller kommer de falla för trycket från kortsiktiga särintressen?

Näringspolitik inget argument för fortsatt torskfiske

För Östersjöns miljö och ekologi är ett flerårigt torskfiskestopp det självklara beslutet. Det är en åtgärd som borde vidtagits för många år sedan, men EUs gemensamma fiskepolitik stadgar också att hänsyn ska tas till socioekonomi, dvs. yrkesfiskarna och kustsamhällena. Därför har fiskeministrarna med sysselsättningen i fiskenäringen som argument fortsatt att fördela kvoter av ett krympande bestånd av östersjötorsk.
Efter ICES rekommendation och Kommissionens nödstopp har diskussionen startat om vad ett stopp för torskfisket innebär för fiskenäringen. I Sverige försöker olika intressenter få politiker och opinionens uppmärksamhet. Åsikterna går isär. En del vill häva stoppet, andra vill ha ekonomisk ersättning från EUs fonder och somliga vill ha rätt till andra fisken.

Miljöskydd måste gå före yrkesfisket

Yrken och branscher förändras hela tiden. Gamla yrken försvinner och nya uppstår. Textil- och varvsindustrin är två exempel i Sverige. Det gäller också basnäringar som jord- och skogsbruk vilka genomgått kraftiga förändringar, bland annat till följd av nya miljökrav som också tvingat många andra yrken, företag och branscher att anpassa sig till helt nya förutsättningar, eller försvinna.
Yrkesfiskarna kan inte vara undantagna eller ha någon särskild rättighet att få utöva sitt yrke, särskilt inte när fiskebestånden hotas av utfiske. Därför blir det märkligt när HaV föreslår att torskfiskarna ska kompenseras med att få tråla havskräfta, ett fiske som är gul- eller rödmarkerat i WWF fiskguide om de inte är burfångade.

Yrkesfisket saknar samhällsekonomisk betydelse

Myndigheterna har svårt att redovisa exakt antal yrkesfiskare, men enligt Havs- och Vattenmyndigheten motsvarar det ca 850 heltidstjänster i hela landet, varav mindre än hälften fiskar i Östersjön.

Det svenska torskfisket i Östersjön hade innan det stoppades ett landningsvärde på några tiotals miljoner kronor.

Fiskberedningsindustrin och handeln sysselsätter ca 3700 personer i hela landet. Tre fjärdedelar av råvaran är importerad.

Beskrivning av alla de marina näringarnas sysselsättning och ekonomiska värde finns på www.havochvatten.se Marin strategi för Nordsjön och Östersjön, 2018:27 sid 20.

Kustnära, hållbart fiske viktigt för marin turism

Östersjöns torskfiske har huvudsakligen varit storskalig bottentrålning. De sista åren har torsken varit så liten och klen att stora delar av fångsten inte kan säljas som matfisk till detaljhandeln utan istället exporteras för att bli fiskmjöl.

I Öresund finns ett livskraftigt torskbestånd eftersom trålfiske är förbjudet sedan länge. Yrkesfiske med passiva redskap ger bättre pris och högre intäkter. Samtidigt blomstrar en fisketurism som ger direkta lokala intäkter och bidrag till gemensamma anläggningar som t ex hamnar. Läs hela vår rapport här.

Marin turism sysselsätter över 40.000 personer i Sverige, varav tre fjärdedelar i Östersjön. Turismen är den viktigaste av alla marina näringar. Småskaligt yrkesfiske är en viktig del av den marina turismen. En och halv miljon svenskar fritidsfiskar varje år.

Politiken måste prioritera rätt

Nödvändiga åtgärder för att försöka rädda östersjötorsken får inte hindras för att skydda en handfull yrkesfiskares sysselsättning.
Om torskbeståndet ska återställas måste det framtida fisket baseras på hållbara fiskemetoder grundat i en transparent och klok förvaltning där alla samhällsintressen balanseras. Men sätter vi inte ekologin främst kommer det inte att finnas något att fiska.


Utskriftsvänlig version

Fiskebrief 16: Håll kursen bland fiskepolitikens grynnor och blindskär

By | Fiskebrief

Juni har varit en händelserik månad för fiskepolitiken och östersjötorsken. Sedan Internationella Havsforskningsrådet (ICES) publicerade sin rekommendation för nästa års fiske av östersjötorsk har aktiviteten ökat bland politiker och tjänstemän. Parallellt pågår utvärderingen av de fleråriga förvaltningsplanerna (MAP) och Kommissionen har antagit en kommunikation om fiskemöjligheterna för 2020 som också berör östersjötorsken.

Ministrarna Isabella Lövin och Jennie Nilsson utlovade i sin debattartikel att Det krävs alltså mer än punktinsatser för torsken. Det krävs ett helhetsgrepp – en förvaltning som tar hänsyn till det ekologiska systemet.”  Det är svårt att bedöma hur detta arbete bedrivs, kanske därför att det inte sker med den kraft det borde. Sverige har som ordförande i BALTFISH misslyckats att samla en majoritet av östersjöländerna för vare sig kort- eller långsiktiga åtgärder för östersjötorsken.

Ingen enighet bland östersjöländerna

På BALTFISH möte 3 – 4 juni lade Sverige som ordförandeland fram förslag om omedelbara nödåtgärder för att skydda den just nu kraftigt hotade östersjötorsken. Därutöver framförde Sverige behovet av långsiktiga åtgärder. Förslaget fick visst stöd från några länder men ingen enighet kunde nås.

Riksdagsledamöter tidigt aktiva

Miljö- och jordbruksutskottet har fått tidig information om östersjötorskens kris. Representanter för ICES har presenterat sin rekommendation för utskottet.  Landsbygdsminister Jennie Nilsson besökte utskottet vid ett tillfälle. EU-nämnden behandlade också frågan inför ministerrådet för fiske och jordbruk. Detta är ovanligt men positivt. Förhoppningsvis kan riksdagsledamöter från många partier hålla frågan aktuell och prioriterad, för det behövs!

Ministerrådet för fiske

EU:s jordbruks- och fiskeministrar möttes den 18 juni. Där redovisade Kommissionen principerna för arbetet med kommande kvotförslag. Landsbygdsminister Jennie Nilsson upprepade Sveriges stöd för noll-kvot nästa år. Hon uttryckte också förväntningar på Kommissionen att snabbt komma med besked om nödstopp för torskfiske i Östersjön under 2019.

Kommissionen om 2020 års fiske

Kommissionen beskriver det som ett framsteg att fisket i Östersjön till 95 procent fiskas på kvoter som är i nivå med ett hållbart uttag, MSY. Men, eftersom industrifiske efter sill och skarpsill dominerar, nu när torskfångsterna är en tiondel av vad de varit, betyder det inte att nästan allt fiske i Östersjön är hållbart som kommissionär Vella antyder. Han använde statistiken på samma missvisande sätt förra året när han hävdade att sju av åtta bestånd, ”för vilka det finns fullständiga vetenskapliga data”, fiskas hållbart. Då mörkar han de bestånd, t ex östersjötorsk, där det saknas vetenskapliga data. För ministrar och andra politiker är det viktigt att vara uppmärksamma. Aggregerad eller missvisande statistik får inte dölja katastrofer för enskilda bestånd eller arter. 

Utvärdering av flerårig förvaltningsplan för Östersjön

Det borde räcka med misslyckandet med östersjötorsken för att utvärdera förvaltningsplanen. Baltic Sea Advisory Council (BSAC) är tydliga när de svarar på Kommissionens remiss: “De fleråriga förvaltningsplanerna har inte inneburit mer hållbart fiske och har inte bidragit till att lösa de svåra frågorna om torsken i östra och västra bestånden”. “De fleråriga förvaltningsplanerna har inte bidragit till det regionala samarbetet”.

Det som ansetts vara en viktig del av fiskeförvaltningen döms alltså ut av alla intressenter, från yrkesfiskare till miljöorganisationer i BSAC.

Konsten att undvika grynnor och blindskär

Den svenska regeringen måste vara medveten om att finns starka krafter som försvarar det nuvarande förvaltningssystemet, även när arter är i uppenbar kris.

Om det i framtiden skall finnas ett livskraftigt torskbestånd i Östersjön och för att undvika en försvagning av Östersjöns ekosystem så behöver Isabella Lövin och Jennie Nilsson leva upp till sin debattartikel. De måste navigera bland särintressen och se till att inte luras av missvisande statistik eller desinformation, de måste hålla kursen hela vägen tills Kommissionen och ministerrådet tar de helhetsgrepp som behövs för att rädda östersjötorsken.


Utskriftsvänlig version

Fiskebrief 15: Bra regeringen! Men jobbet har bara börjat

By | Fiskebrief

Den 29 maj presenterade Internationella Havsforskningsrådet (ICES) sin rekommendation till nästa års fiskekvoter för östersjötorsken. För det östra beståndet föreslår man kvoten noll (0) och för det västra beståndet ett spann mellan 5305 och 7245 ton, inkluderat fritidsfisket. Den 3 juni meddelade regeringen att man ska verka för ett nödstopp redan från 1 juli i år. Regeringen stöder också ICES rekommendation om torskfiskestopp under 2020.

datim
Misslyckad förvaltning
Fångsterna av torsk i Östersjön har varit 150.000 – 200.000 ton under många år för att 2018 vara en tiondel. Nu föreslås att fisket stoppas eftersom de biologiska referenspunkterna visar att fortsatt fiske är skadligt och det kommer att ta lång tid, minst fem, sex år innan fisket kan återupptas.

Beståndet av östersjötorsk har minskat under en lång tid. De vetenskapliga råden har baserats på ofullständiga data, men Kommissionen och ministerrådet har fortsatt att fördela fiskekvoter av det krympande beståndet.

Oavsett orsakerna har förvaltningen misslyckats, bland annat genom att konsekvent överskatta beståndet (läs mer i Fiskebrief 14 och 13). Därför kan inte kohandeln om fiskekvoter fortsätta när Kommissionen och EU:s fiskeministrar senare i år ska fatta beslut. De bör istället ägna kraften åt långsiktiga åtgärder som kan återskapa ett hållbart torskbestånd.

Genomskåda argumenten för fortsatt fiske
När ICES lagt fram sina rekommendationer om nollkvot försöker många rikta fokus mot andra orsaker till torsk-krisen än fisket:

Sveriges Fiskare Producentorganisation, SFPO, menar i en debattartikel att det är växande sälstam och sälmask som är hotet mot torsken.
Tre forskare från Stockholms Universitets Östersjöcentrum svarar: “Torskbeståndets tillväxt började minska redan under mitten av 1990-talet medan sälparasiter blev ett problem först i början av 2010-talet. Därmed inte sagt att problemet är oviktigt. Det är mycket möjligt att det nu förvärras av att torsken redan är i dålig kondition. Men sälen och de parasiter den sprider kan inte ses som varken huvudproblemet eller huvudorsaken till torskens kris. Läs hela svaret här.

Ett annat problem som ofta nämns är syrebristen i Östersjöns bottenvatten. I tidigare nämnda debattartikel skriver forskarna att syrebristen är ett stort problem särskilt i norra Östersjön, men syreförhållandena i södra Östersjön, där torsken leker, är förhållandevis goda.

Ett antal kommuner och branschföreningar inom fiske och fiskförädling skriver i ett öppet brev till regeringen att det lokala fisket måste skyddas. Deras skrivelse visar att det storskaliga fisket slagit ut det småskaliga, kustnära fisket och hur viktigt det är att en kommande fiskeförvaltning prioriterar småskaligt, hållbart fiske. Ett fiske som går till mat istället för fiskmjöl och skapar lokal sysselsättning i kustsamhällena (Läs mer i Fiskebrief 7).

Nu ska ICES rekommendationer diskuteras av tjänstemän, intresseorganisationer, riksdagsmän och regeringar runt Östersjön. Då är det viktigt att behålla fokus:

  • Övergödning, sälen och de parasiter den sprider kan inte ses som varken huvudproblemet eller huvudorsaken till torskens kris. Givetvis måste vi arbeta med dessa frågor – säl behöver förvaltas och belastningen av näringsämnen från land måste minska, men effekten av dessa åtgärder kommer att ta lång tid. Överfisket är en stor orsak till torskbeståndets kris.
  • För att möjliggöra återhämtning krävs målmedvetet arbete och långsiktiga beslut. Regeringens besked är en god början, men det kommer att möta hårt motstånd. Det behövs redan från början långsiktiga beslut som vi beskrev i Fiskebrief 13.
  • Fiskepolitikens socioekonomiska hänsyn har bidragit till krisen. I detta nödläge kan inte längre kortsiktiga hänsyn tas till enstaka yrkesfiskares sysselsättning. För att uppnå ett hållbart bestånd på sikt krävs att kommande kvotbeslut fattas uteslutande på ekologiska grunder.
  • Den process som nu har startat ställer stora krav på Sverige och andra medlemsländer som prioriterar Östersjöns miljö. Vikten av att hålla fast vid de vetenskapliga råden är avgörande för att torskbeståndet ska ha en chans till återhämtning.

Regeringens besked är bra. Men det är bara början på ett arbete som fortsätter ända fram till ministerrådet i oktober. Ända in i kaklet!

Fakta om ICES rekommendationer:
Östra beståndet: Föreslår noll kvot för 2020. Lekbiomassan har sjunkit sedan 2015 och är under BLim de två sista åren. Rekryteringen år 2017 är den lägsta i hela tidsserien.
Västra beståndet: Föreslår mellan 5205 och 7245 ton. Lekbiomassan för sig på gränsen för BLim. Rekryteringen har varit mycket svag alla år utom ett år. Ca 70 procent av fisket år 2020 kommer att vara på en årsklass.
BLim = biologisk referenspunkt där fortsatt fiske är skadligt för beståndet.
Rekrytering = fiskar som överlever till 2 års ålder.

Fiskebrief 14: Systemet som lurar sig självt

By | Fiskebrief

Östersjötorskens situation är så allvarlig att vi närmar oss sista chansen för en återhämtning av beståndet, annars kommer det att ödeläggas. Se Fiskebrief 12

Mängder av forskare, byråkrater och politiker är sysselsatta året om för att analysera, lämna underlag och fatta beslut om kvoter för bland annat torsk (se bild nedan). Trots detta har man inte lyckats förvalta östersjötorsken, vars kris förvärrats år efter år. Istället har det fått motsatt effekt genom att bromsa och förhindra de drastiska åtgärder som hade behövts för länge sedan.

Det är därför helt avgörande att svenska politiker inte låter sig förledas ett år till av det till synes välutformade förvaltningssystemet. Det är dags att resa sig upp, slå näven i bordet och kräva långsiktiga åtgärder.

Schematisk skiss över EUs fiskeförvaltning

Sverige har lång östersjökust med många kustsamhällen där torskfisket historiskt varit av stor betydelse. Regeringen har höga ambitioner i miljö- och havsfrågor. Därför måste landsbygdsministern vara den som tar initiativet. Vi ska inte tro att någon annan gör det.

Därför misslyckas förvaltningen av östersjötorsk:

1. Den vetenskapliga rådgivningen har länge saknat viktiga data.

De har redovisat varningssignaler som långt tidigare borde lett till drastiska åtgärder. Likafullt har man fortsatt att fördela kvoter som inte kunnat fiskas upp. Sannolikt har man under lång tid överskattat beståndets förmåga att återhämta och reproducera sig samtidigt som man grovt underskattat påverkan av externa faktorer.

2. Miljöskyddet saknar åtgärder mot överfiske

När Havs- och vattenmyndigheten (HaV) redovisar de svenska miljömålen uppnår de flesta fiskbestånd i Östersjön, t ex torsk, inte god miljöstatus. Men HaV konstaterar att fisket lyder under den gemensamma fiskepolitiken som också tar socioekonomiska hänsyn som innebär att fisket ändå tillåts fortsätta.

3. Rådgivande organen för intressenter har en majoritet av yrkesfiskare

Dessa sk. Regional Advisory Councils (För Östersjön förkortat BSRAC) har de senaste åren föreslagit betydligt större kvoter än den vetenskapliga rekommendationen och hävdat sin rätt att fiska oavsett konsekvenser för miljön och fisken.

4. Kommissionär Vella vilseleder

Förra året föreslog Kommissionen högre kvoter än någon intressentgrupp, inklusive yrkesfisket, kanske beroende på ett byråkratiskt missförstånd. Kommissionär Karmenu Vella försvarar yrkesfiskarna och hävdar att fisket i Östersjön till största delen är hållbart genom att tolka statistiken vilseledande.

5. Regionaliseringens möjligheter har inte infriats

BALTFISH High level group, vars syfte är att hävda Östersjöregionens intressen, har istället blivit ytterligare en mötesplats för fiskebyråkraterna och ett transportkompani inför ministerrådet.

6. Svenska fiskeministrars taktik har misslyckats

Sveriges tidigare fiskeministrar, från Eskil Erlandsson till Sven Erik Bucht, har hävdat att de framgångsrikt verkat inom systemet. Sven Erik Bucht var under fyra års tid alltid nöjd efter ministerrådets kvotförhandlingar.

Landsbygdsminister Jennie Nilsson, som nu är ansvarig för fiskepolitiken, måste välja en annan strategi än sina företrädare för att rädda östersjötorsken. Hon måste vara aktiv under hela processen, förbereda långsiktiga åtgärdsförslag och inte låta sig luras av andra aktörer som vill bibehålla nuvarande system för förvaltning av östersjötorsken. Då kan det vara försent.

Torskfångster och svenska fiskeministrar


Utskriftsvänlig version

Fiskebrief 13: Åtgärdslista för landsbygdsministern

By | Fiskebrief

Landsbygdsminister Jennie Nilsson och miljöminister Isabella Lövin skriver om östersjötorskens kris i en debattartikel i SvD. Det är bra att östersjötorsken nu är på båda ministrarnas dagordning. Även om det finns flera orsaker till krisen, menar vi att det gäller att hålla fokus på det som kan påverkas på kort sikt – fiskepolitiken.

Rädda östersjötorsken bad några forskare och experter att sammanställa en åtgärdslista till landsbygdsministern för att rädda östersjötorsken:

  1. Lyft frågan till politisk nivå redan nu. Vänta inte till strax före ministerrådet i oktober. Viktigast är att den svenska tjänsteman som är ordförande i The Baltic Sea Fisheries Forum (BALTFISH) får politiskt stöd och tydliga instruktioner vid möten med andra medlemsstater runt Östersjön.Långsiktiga åtgärder för torskbeståndets återhämtning behöver förberedas och förankras redan nu (se pkt 3 och 4).
  2. Samråd med Kommissionen om ”emergency measures” som skulle innebära att fisket stoppas redan under 2019. Understryk att ett sådant stopp inte ersätter behovet av långsiktiga åtgärder.
  3. Verka för att ministerrådet beslutar om ett minst femårigt fiskestopp för det östra beståndet. Det är den tid som krävs för att få en ny förvaltningsplan på plats. Att återfå ett torskbestånd i god kondition som har en balanserad ålders- och storleksfördelning kommer att ta betydligt längre tid.
  4. Ge uppdrag åt Havs- och vattenmyndigheten att förse Internationella Havsforskningsrådet (ICES) och EU:s organ med underlag för en långsiktig återhämtningsplan som bör innefatta:
    Att särskild hänsyn tas till torskens stora betydelse för Östersjöns ekologi.
    Att beståndet ska uppnå normal tillväxt, storleks- och ålderssammansättning innan fiske återupptas och att detta ska vara viktiga kriterier i en ny förvaltningsplan.
    Att flytta fisket på torskens föda sill och skarpsill bort från torskens reproduktions- och tillväxtområden.
    Verka för att när fiskestoppet hävs, så ska nuvarande bottentrålning ersättas med andra redskap som möjliggör för fler torskar att växa sig stora.
  5.  Verka för att det införs väl fungerande övervakning så att nuvarande och kommande bestämmelser efterlevs.

Tillståndet för torsken i Östersjön har vi beskrivit i tidigare Fiskebrief. Många har den senaste tiden uppmärksammat allt mer oroande tecken: WWF, Naturskyddsföreningen och Sportfiskarna har skrivit ett öppet brev, filmaren Peter Löfgren har kommit med en ny dokumentär, 18 år efter sin film ”Den sista torsken” och i Aftonbladet beskriver Nils Höglund, Fisheries Policy Officer på Coalition Clean Baltic, torsken i Östersjön som ”zombiefiskar”.

Utskriftsvänlig version

Fiskebrief 12: Fortsatt torskfiske är skadligt

By | Fiskebrief

Den katastrofala utvecklingen för Östersjötorsken fortsätter utan synliga tecken på att myndigheter eller politiker agerar. Kurvorna har pekat nedåt i 20 år, men krisen har blivit extra tydlig de senaste åren, vilket bekräftades när Vetenskapsradion intervjuade Joakim Hjelm, en av Sveriges forskare i ICES, Internationella Havsforskningsrådet.

Östersjötorsken är ”för liten för att vi på sikt ska veta att den kan finnas kvar” sa Joakim Hjelm och fortsatte ”med stor sannolikhet är den under minsta nivån”.

Det finns biologiska referenspunkter som anger när fortsatt fiske är skadligt. Idag handlar det inte längre om hur mycket man kan fiska, utan om vad som kan göras för att rädda torskbeståndet över huvud taget. Det är den nivån Joakim Hjelm menar att Östersjöns torskbestånd nu sjunkit till.

Enligt Joakim Hjelm har den vetenskapliga rådgivningen om östersjötorsken under fem år endast kunnat tolka en liten del av tillgänglig data för att kunna bedöma beståndet. Men nu har man tillgång till ny data som gör att man kommer kunna lämna en rekommendation om 2020 års torskkvot senare i vår.

Provfiske under 2018 hittade i princip inga fiskar äldre än 6 år, trots att torsken kan bli upp till 15 år. Torskarna har också slutat växa. Normalt ska en torsk växa flera decimeter under en två-årsperiod. Nu såg forskarna att individerna bara växt några centimeter. Låg tillväxt gör beståndet improduktivt och mer känsligt för överfiske.

Underhandsbeskeden från ICES och Joakim Hjelm ställer nu frågan om åtgärder för östersjötorsken på sin spets. Det finns helt enkelt inte längre något fiskbart bestånd av torsk i Östersjön. Om vi vill bevara och få tillbaka ett livskraftigt bestånd, kommer det krävas helt andra åtgärder och beslut än tidigare år.

Beskeden från ICES har också startat en diskussion om vad som är orsaken till katastrofen för östersjötorsken och vilka åtgärder som bör vidtas. Vår analys är ganska enkel: Torsken har överfiskats i många år med en fiskemetod (bottentrålning) som tar bort alla stora individer. Idag återstår endast små och långsamväxande torskar, som är mindre motståndskraftiga för utmaningar och svängningar i livsmiljön, må det vara syrehalt, vattentemperatur, parasiter eller andra predatorer. Vi kan inte påverka väder eller på kort sikt klimatförändringar. Fisket är det enda vi kan göra något åt idag.

Samtidigt är torsk en tuff fiskart som anpassat sig till Östersjöns speciella förhållanden. Förändras livsmiljön på grund av klimatförändringar är torsken en art som skulle ha goda möjligheter att klara sig. Dess roll som främsta rovfisk blir därför ännu viktigare för Östersjöns ekosystem.

Om Kommissionen och ministerrådet ska fatta extraordinära beslut i höst, måste de politiska signalerna till de tjänstemän som förbereder besluten vara tydliga. Som vi skrev i Fiskebrief 11 behövs politiskt engagemang redan nu.

Det behövs en långsiktig plan för hur torskbeståndet ska kunna återhämta sig. Stopp för torskfisket i Östersjön är självklart, men politikerna måste ge uppdrag till experter och forskare att snabbt få en åtgärdsplan på plats.

Det är uppenbart att det inte längre går att rädda östersjötorsken inom ramen för befintlig fiskeförvaltning. Politiker, myndigheter och experter måste förbereda sig på drastiska åtgärder och beslut.


Många läsare av Fiskebrief frågar vad de kan göra för att hjälpa till, här är några tips:

  • Kontakta politiker från din ort och berätta om östersjötorskens situation och att de måste få sina partier att vara aktiva.
  • Om några månader är det EU-val. Fråga kandidaterna vad de tänker göra. Vi kommer att bjuda in alla partier att redovisa sin politik på www.räddaöstersjötorsken.se.
  • Skriv eller maila till ledamöterna i riksdagens miljö- och jordbruksutskott.
  • Kontakta andra miljöorganisationer, fiskeföreningar, lokala hembygds- och miljöföreningar.

Utskriftsvänlig version

Fiskebrief 11: Avgörande år för östersjötorsken

By | Fiskebrief

Svenska politiker måste engagera sig i processen långt tidigare än dagarna före ministerrådet i oktober. De måste klargöra för tjänstemännen vad som är prioriterat. Vår fiskeminister måste tala med sina kollegor runt Östersjön för att hitta politiska lösningar.

Under 2018 har BalticSea2020 satsat omfattande resurser på att medvetandegöra allmänheten, politiker, medier och tjänstemän om östersjötorskens utsatta situation och att det behövs kraftfulla åtgärder för att rädda den för framtida generationer.

Under året har vi sett hur ett flertal politiska partier ändrat eller förtydligat sin ställning i torskfrågan och nu aktivt vill verka för att rädda torsken. Vi har närmare 70.000 namn som stöder oss och vi har 15.000 prenumeranter av Fiskebrief.

Trots alla goda viljor och insatser från ett stort antal aktörer fortsätter den negativa utvecklingen för torsken. 2019 är kanske torskens sista chans, för att rädda östersjötorsken och leva upp till målet om hållbart fiske och god ekologisk status 2020 krävs drastiska åtgärder och politiskt engagemang.
Fångsterna av östersjötorsk är nu en tiondel av vad de var för 10-15 år sedan. De torskar som fiskas är små och klena och kan inte säljas som matfisk. Landningsvärdet är några tiotals miljoner och sysselsätter en handfull yrkesfiskare i Sverige. Torsken är på väg att förlora sin viktiga roll i Östersjöns ekosystem, samtidigt har den också förlorat sin roll som matfisk och därmed sin ekonomiska betydelse.

Ändå fortsätter Kommissionen och EU:s fiskeministrar som om ingenting hänt. För 2019 beviljades kvoter som var högre än alla rådgivare och intressenter föreslagit. Kvoter som ändå inte utnyttjas eftersom beståndet är överskattat och landningspriserna låga. Den svenska regeringen tyckte att beröm för snabba förhandlingar var viktigare än att rädda östersjötorsken.

I februari börjar den omständliga process som leder fram till beslut om 2020 års fiskekvoter. Fiskeministrarna har visat att de kan ta extraordinära beslut för att rädda andra arter och bestånd. Nu är det dags att göra samma sak för östersjötorsken.

EU:s fiske ska vara hållbart och i god ekologisk status år 2020. Det är reglerat i den Gemensamma fiskepolitiken (GFP) och i Havsmiljödirektivet. För att uppnå detta finns förvaltningsplaner för olika fiskbestånd. Dessa kommer behandlas politiskt under 2019. Risken är stor att de urvattnas och att viktiga resultat sopas under mattan.

Hösten 2018 avvisade EU parlamentet ett försök att skjuta fram målet om god ekologisk status till 2023 och att sociala och ekonomisk hänsyn skulle stå över ekologiska åtgärder som fiskestopp. Det blir nya förhandlingar i både EU parlamentet och medlemsländerna under året.

EU:s kommissionär Karmenu Vella vill visa på resultat i slutet av sin mandatperiod, men bidrar istället till att sprida vilseledande information när han hävdar att 7 av 8 bestånd i Östersjön fiskas hållbart. Han räknar nämligen bara de bestånd där det finns vetenskapliga data. För bland annat östersjötorsken saknas data och därför ingår inte den i kommissionärens beskrivning.

2019 kommer kräva politisk närvaro och handlingskraft om torsken ska räddas.


Viktiga händelser första halvåret 2019

Första kvartalet: EU Parlamentet, Kommissionen och ministerrådet förhandlar om förvaltningsplan för ”Western waters”.
Slutet av maj: Internationella Havsforskningsrådets (ICES) vetenskapliga rekommendation för östersjöfisket.
Slutet av juli: Kommissionens utvärdering av förvaltningsplanen för Östersjön lämnas till EU Parlamentet.

 


Utskriftsversion

Fiskebrief nr 10: EU:s fiskepolitiska skådespel skadar torsken

By | Fiskebrief

Östersjötorsken är illa ute. Vetenskapsmän, byråkrater och politiker är sysselsatta i princip året om för att analysera, lämna underlag och fatta beslut om hur mycket torsk som får fiskas. Ändå lyckas man inte vända utvecklingen.

Det som ser ut som en utomordentligt omsorgsfull förvaltning, där vetenskapliga fakta och många intressenter skapar ett beslutsunderlag för fiskeministrarna, är närmast att likna vid ett skådespel. Det är betydligt fler personer inblandade i förvaltningsprocessen än det finns torskfiskare i Östersjön. Troligen är kostnaden för fiskebyråkratin högre än värdet av den landade torsken.

Hur har detta kunnat ske? Förvisso är yrkesfiskets lobbyister starka inom EU, men här har det skapats en låtsasvärld som invaggar i byråkratins falska säkerhet. I debatten har svenska politiker från de flesta partier hävdat att om vi bara följer förvaltningsprocessen så kommer torskbeståndet att återhämta sig. Alla data, statistik och forskningsrapporter visar att de är vilseledda.

Målet är att alla bestånd inom EU ska fiskas hållbart år 2020. Måttstocken för hållbart fiske kallas MSY (maximal hållbar avkastning). Men det är inget entydigt begrepp. Beslutsunderlagen är fyllda av problematiserande definitioner. För östersjötorsken finns det idag nästan inga underlag för att beräkna MSY. För den som vill försöka förstå vad politikerna ska ta ställning till, läs här!

Bara det faktum att fiskepolitiken har ett mål som inte går att mäta borde vara en varningsklocka för våra politiker. Fiskeministrarnas förhandlingar om kvoter blir en sifferexercis utan förankring i verkligheten.

Det finns många signaler som borde fått politikerna att dra i nödbromsen:

  • De senaste tio åren har yrkesfisket inte lyckats fånga tillräckligt med torsk för att fylla sin kvot. Bestånden har konsekvent överskattats.
  • Forskare har under lång tid påpekat bristerna i den vetenskapliga rådgivningen som besluten grundas på. Men trots att de vetenskapliga underlagen entydigt säger “vi saknar data” är det ingen som drar i nödbromsen.
  • I de rådgivande organen har yrkesfiskets representanter majoritet. Det innebär att kortsiktiga ekonomiska intressen förespråkas framför miljöhänsyn och artens överlevnad, men det ska se ut som det skett ett samråd.
  • Med ett ytterst komplicerat förvaltningssystem skapas också möjligheter att debattera och ändra referenspunkter, det som brukar kallas ”shifting baselines”.

Kommissionen och fiskeministrarna lämnar förslag och fattar beslut om kvoter som kraftigt överstiger den rådgivning de fått.

Den svårgenomträngliga förvaltningen av östersjötorsken blir som en sekt. Den som utifrån ställer frågor eller kritiserar möts av menande blickar: “Det här är för komplicerat för dig att förstå”.

Mitt i skådespelet och sifferexercisen är en sak tydlig: Alla kurvor pekar nedåt för östersjötorsken, utan att någon i ansvarig ställning reagerar.

Fiskebrief 9: Ansvaret vilar på fiskeministrarna

By | Fiskebrief

EU kommissionen har lämnat sina förslag till kvoter för nästa års torskfiske i Östersjön. Det är ett steg i den omfattande byråkrati som vi beskrev i fiskebrief 6. Men man har misslyckats att upprätthålla ett livskraftigt torskbestånd. Med några få undantag har yrkesfisket de senaste 20 åren inte lyckats fånga tillräckligt med torsk för att uppnå kvoten. Beståndet har hela tiden överskattas, vilket är mycket allvarligt.

torskkvoter och fångst

Förslaget till kvoter för nästa års torskfiske i Östersjön ger oss två exempel på att förvaltningsprocessen styrs av något annat än att slå vakt om ett bestånd som är hårt drabbat av klimatförändringar, övergödning och överfiske.

I det västra beståndet har fångsterna sjunkit de senaste 20 åren och förra året ansågs beståndet vara under biologiskt säkra gränser.

Internationella havsforskningsrådets (ICES) rekommendationer innehåller röda varningstecken för alla kriterier som utvärderar beståndet.

Både 2016 och 2018 är “rekryteringen” (ett-åriga torskar) historiskt låg. Men 2017 var rekryteringen ovanligt god och är enligt kommissionen därför redo att fiskas. Man föreslår en ökning av kvoten för 2019 med 31 procent, från ca 5 600 ton till ca 7 300 ton. Kommissionen föreslår dessutom att fiskestoppet under lekperioden tas bort, dvs. en åtgärd som är till för att skydda den känsliga leken och som på sikt ska bidra till ett livskraftigt bestånd.

För det östra beståndet föreslår Kommissionen för 2019 betydligt högre kvoter än alla de rådgivare och intressenter som lämnar analyser och underlag. Det finns inga tecken på återhämtning och flera av de vetenskapliga kriterier som brukar användas för att bedöma beståndet saknas helt.

De föreslagna kvoterna skiljer sig åt med nästan 100 procent. Alla inblandade parter gör egna tolkningar av hur torskbeståndets tillstånd ska värderas och hur mycket fiske det tål. Med så oklara rekommendationer, blir också fiskeministrarnas uppgift att besluta om kvoter alltmer komplicerad och risken för godtyckliga beslut blir allt mer överhängande.

Kommissionen och fiskeministrarna borde lägga sifferexercisen åt sidan och istället diskutera konkreta åtgärder för att rädda östersjötorsken. Det behövs många åtgärder för att rädda östersjötorsken, men en första åtgärd är att stoppa all bottentrålning.

Alla inblandade hänvisar till att de följer förvaltningsmodellens regler. Sveriges fiskeminister Sven-Erik Bucht säger varje år att han är nöjd med resultatet av ministerrådets kvotförhandlingar. Trots detta förvärras situationen för östersjötorsken varje år.

I år är Kommissionens analys och förslag till torskkvoter illa underbyggt och verkar sakna insikt om torskbeståndets kris. Därför blir ansvaret stort när fiskeministrarna möts den 15-16 oktober.

När den svenska regeringen ska förankra sin ståndpunkt i riksdagens EU-nämnd, blir det ett konkret test för de partier som före valet deklarerade att de stödde ett förbud för bottentrålning.


Utskriftsvänlig version