Kategori

Nyheter

Fiskebrief 11: Avgörande år för östersjötorsken

By | Nyheter

Svenska politiker måste engagera sig i processen långt tidigare än dagarna före ministerrådet i oktober. De måste klargöra för tjänstemännen vad som är prioriterat. Vår fiskeminister måste tala med sina kollegor runt Östersjön för att hitta politiska lösningar.

Under 2018 har BalticSea2020 satsat omfattande resurser på att medvetandegöra allmänheten, politiker, medier och tjänstemän om östersjötorskens utsatta situation och att det behövs kraftfulla åtgärder för att rädda den för framtida generationer.

Under året har vi sett hur ett flertal politiska partier ändrat eller förtydligat sin ställning i torskfrågan och nu aktivt vill verka för att rädda torsken. Vi har närmare 70.000 namn som stöder oss och vi har 15.000 prenumeranter av Fiskebrief.

Trots alla goda viljor och insatser från ett stort antal aktörer fortsätter den negativa utvecklingen för torsken. 2019 är kanske torskens sista chans, för att rädda östersjötorsken och leva upp till målet om hållbart fiske och god ekologisk status 2020 krävs drastiska åtgärder och politiskt engagemang.
Fångsterna av östersjötorsk är nu en tiondel av vad de var för 10-15 år sedan. De torskar som fiskas är små och klena och kan inte säljas som matfisk. Landningsvärdet är några tiotals miljoner och sysselsätter en handfull yrkesfiskare i Sverige. Torsken är på väg att förlora sin viktiga roll i Östersjöns ekosystem, samtidigt har den också förlorat sin roll som matfisk och därmed sin ekonomiska betydelse.

Ändå fortsätter Kommissionen och EU:s fiskeministrar som om ingenting hänt. För 2019 beviljades kvoter som var högre än alla rådgivare och intressenter föreslagit. Kvoter som ändå inte utnyttjas eftersom beståndet är överskattat och landningspriserna låga. Den svenska regeringen tyckte att beröm för snabba förhandlingar var viktigare än att rädda östersjötorsken.

I februari börjar den omständliga process som leder fram till beslut om 2020 års fiskekvoter. Fiskeministrarna har visat att de kan ta extraordinära beslut för att rädda andra arter och bestånd. Nu är det dags att göra samma sak för östersjötorsken.

EU:s fiske ska vara hållbart och i god ekologisk status år 2020. Det är reglerat i den Gemensamma fiskepolitiken (GFP) och i Havsmiljödirektivet. För att uppnå detta finns förvaltningsplaner för olika fiskbestånd. Dessa kommer behandlas politiskt under 2019. Risken är stor att de urvattnas och att viktiga resultat sopas under mattan.

Hösten 2018 avvisade EU parlamentet ett försök att skjuta fram målet om god ekologisk status till 2023 och att sociala och ekonomisk hänsyn skulle stå över ekologiska åtgärder som fiskestopp. Det blir nya förhandlingar i både EU parlamentet och medlemsländerna under året.

EU:s kommissionär Karmenu Vella vill visa på resultat i slutet av sin mandatperiod, men bidrar istället till att sprida vilseledande information när han hävdar att 7 av 8 bestånd i Östersjön fiskas hållbart. Han räknar nämligen bara de bestånd där det finns vetenskapliga data. För bland annat östersjötorsken saknas data och därför ingår inte den i kommissionärens beskrivning.

2019 kommer kräva politisk närvaro och handlingskraft om torsken ska räddas.


Viktiga händelser första halvåret 2019

Första kvartalet: EU Parlamentet, Kommissionen och ministerrådet förhandlar om förvaltningsplan för ”Western waters”.
Slutet av maj: Internationella Havsforskningsrådets (ICES) vetenskapliga rekommendation för östersjöfisket.
Slutet av juli: Kommissionens utvärdering av förvaltningsplanen för Östersjön lämnas till EU Parlamentet.

 


Utskriftsversion

Vart tog alla torskar vägen?

By | Nyheter

Sportfiskarna har tillsammans med Freewater Pictures producerat filmen Vart tog alla torskar vägen? I filmen möter Sportfiskarna yrkesfiskare, sportfiskare och forskare för att samtala om östersjötorskens akuta tillstånd och vad som möjligen skulle kunna bli artens räddning.

Se filmen här.

”Drastiska beslut krävs för fisket i Östersjön”

By | Nyheter, Okategoriserade

Det finns nu en bred majoritet i riksdagen för kraftfulla åtgärder som kan skydda torsken i Östersjön. Men om svenska politiker vill göra en insats måste de engagera sig i EU:s processer. Vår nya miljöminister Isabella Lövin är insatt och får nu ett direkt ansvar för hur Sverige och EU uppnår målen för havsmiljön, skriver företrädare för BalticSea2020.

Läs hela artikeln i Svenska Dagbladet.

Inget hållbart fiske utan politisk handling

By | Nyheter

De flesta partier verkar inse behovet av kraftfulla åtgärder för att vi ska leva upp till målet om hållbart fiske och god ekologisk status senast år 2020, skriver Conrad Stralka, verksamhetschef på BalticSea2020, i Uppsala Nya Tidning.

Men menar politikerna allvar kan inte fiskepolitiken stanna vid deklarationer och kongressbeslut, det behövs tydliga direktiv och politisk uppföljning om vi ska ha den minsta chansen att uppnå målsättningarna för 2020, skriver Conrad Stralka.

Läs hela artikeln på UNT Debatt.

Ny studie: Gråsälen är inte orsaken till Östersjötorskens krissituation

By | Nyheter

I helgen publicerades en artikel i den vetenskapliga tidskriften AMBIO: A Journal of the Human Environment. Artikeln konstaterar att gråsälen inte är anledningen till Östersjötorskens krissituation.

I Dagens Nyheter säger Monika Winder, professor vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik på Stockholms universitet och medförfattare till studien:
– Vår forskning visar att sälar visserligen äter mycket fisk men om man jämför deras påverkan med den effekt som yrkesfisket eller klimatpåverkan har så är den inte närmelsevis lika stor.

Studien utgår från det område som kallas den egentliga Östersjön, som avgränsas norr om Åland och av Bornholm i söder och inriktar sig på fiskbestånden i öppet vatten. Studien är genomförd av forskare från University of British Columbia, Stockholms universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).

– Vi har ungefär 30.000 gråsälar i området i dag. Vår forskning visar att vi skulle kunna ha 100.000 sälar i samma område utan att det skulle påverka bestånden av torsk, sill och skarpsill i samma utsträckning som fiskeindustrin, klimatförändringar och övergödning gör, säger Monika Winder i DN.

Eftersom studien är inriktad på fiskbestånden i öppet hav går det inte att utifrån den dra några slutsatser om hur sälbeståndet påverkar fiskarter som lax, ål eller abborre som lever närmre kusten. Det är där de flesta interaktioner mellan fiskare och sälar sker.

Torsk, strömming och skarpsill är delar av ett känsligt ekosystem. Torskens tillstånd är en tydlig indikation på hur Östersjön mår i stort menar Inger Näslund, expert på havs- och fiskefrågor hos Världsnaturfonden. När torskbeståndet minskar är chanserna större att torskens huvudsakliga föda, sill och skarpsill, ökar. Ett ökat bestånd av sill och skarpsill leder till ökad predation på djurplankton vilket ger mindre konkurrens för Östersjöns växtplankton. Det bidrar till övergödning och syrefria bottnar vilket gör det ännu svårare för framför allt torsken att överleva.

Ovan text är en sammanfattning av en artikel i Dagens Nyheter, läs hela artikeln ”Studie: Gråsälen inte största hotet mot Östersjötorsk” här.

Studien som publicerades i den vetenskapliga tidskriften AMBIO: A Journal of the Human Environment heter The necessity of a holistic approach when managing marine mammal – fisheries interactions: Environment and fisheries impact are stronger than seal predation och publicerades 8 december 2018.

Bristande kontroll och fortsatt fusk i det svenska yrkesfisket

By | Nyheter

I veckan presenterade Sveriges Radio ett reportage som visar hur svenska myndigheter struntar i att anmäla eller följa upp överträdelser inom det svenska yrkesfisket. De senaste årens politiska insatser för att uppnå ett hållbart fiske och god ekologisk status i våra hav har inte inriktats på att begränsa fiskets omfattning, utan istället reglera var, när och hur det fiskas. Marina skyddade områden, landningsskyldighet och utkastförbud har lanserats som avgörande reformer inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (CFP).

Nu visar det sig att ansvariga myndigheter, däribland Havs- och vattenmyndigheten (HaV), känner till att det fiskas i skyddade områden utan att vidta några rättsliga åtgärder. Detta trots att de enligt lag ska agera vid överträdelser. Det första politiska beslutet om landningsskyldighet togs 2013 och utkastförbudet infördes 2015. Ändå fortsätter utkasten och myndigheter ser mellan fingrarna när fiskare trålar i marina skyddade områden. Läs mer om detta i Fiskebrief 2.

Båda dessa företeelser visar att fiskepolitiken inte kan bedrivas med bara ord, utan också handling. I många år har fisket styrts av tjänstemän och en omfattande byråkrati, det är hög tid att de som är ytterst ansvariga (politikerna) tar tag i fiskefrågorna och ser till att lagar och regler efterlevs – både av fiskare och de myndigheter som är satta att övervaka fisket.

Danska riksrevisionen granskar stöd till fiskerisektorn från EMFF

By | Nyheter

Danska riksrevisionen har granskat hur det danska utrikesdepartementet fördelar, hanterar och kontrollerar hur bidrag används från Europe Maritime and Fisheries Fund (EMFF).

Under perioden 2014-2017 har bidrag från EMFF uppgått till DDK 875,4 miljoner varav ca 75% av dessa var finansierade av EU. Av dessa har DDK 536,5 miljoner gått till program som ska främja konkurrenskraftigt, miljömässigt hållbart, ekonomiskt genomförbart och socialt ansvarsfullt fiske och vattenbruk samt främja genomförandet av EU:s gemensamma fiskeripolitik.

Danska riksrevisionen kritiserar kraftigt utrikesdepartementets hantering av bidragen till fiskerisektorn till följd av:

– Det straffpunktssytem som används för att bestraffa fiskefartyg som genomför allvarliga överträdelser av fiskebestämmelserna har inte använts korrekt. Det har bland annat lett till att bidrag delats ut till sökande som skulle ha blivit undantagna från att få finansiering om straffpunktssystemet hade hanterats korrekt. Den otillräckliga och felaktiga hanteringen av straffpunktssystemet har även lett till att sökande inte har behandlats lika.
– Utrikesdepartementet har inte heller genomfört tillräcklig kontroll huruvida sökanden är lovliga för bidrag.
– Utrikesdepartementet har tolkat ansökningskraven oriktigt i förhållande till begränsningarna. Detta kan ha avskräckt parter från att söka bidrag, trots att de i bedömningen av danska riksrevisionen uppfyllde de grundläggande kraven.

I ljuset av dessa brister förklarar även riksrevisionen att utrikesdepartementet borde utöka sin bedrägeriuppföljning av utbetalda anslag.

Riksrevisionens granskning tyder på att utrikesdepartementet kan behöva återkräva betalningar från mottagare som inte har uppfyllt kraven. Krav på återbetalning från EU-budgeten kan åläggas Danmark av Europeiska kommissionen.

Utifrån riksrevisionens granskning har utrikesdepartementet beslutat att genomföra en grundlig, extern översyn för att säkerställa att EU-lagstiftningen följs. Utrikesdepartementet kommer att undersöka gamla fall där det finns möjlighet att felaktigheter begåtts.

Läs om danska riksrevisionens granskning Support to the fisheries sector from the EMFF, genom att klicka här.

En mörk dag för östersjötorsken

By | Nyheter

EU:s medlemsländer har enats om fiskekvoterna i Östersjön för 2019. Beslutet innebär en kvotsänkning med 15% för torsken i östra Östersjön. Det är en sänkning som inte följer råden från vetenskapen (50% högre), intresseorganisationer och ligger betydligt över vad yrkesfisket själva föreslog. Det kan bara sammanfattas som ett totalt politiskt misslyckande.

För beståndet i västra Östersjön beslutades en ökning av kvoten med hela 70 %. Ökningen är inom det högre spannet av ICES rekommendationer, men då västra beståndet redan förra året ansågs vara under biologiskt säkra gränser bör försiktighetsprincipen råda vid kvotsättningen. Speciellt då ICES rekommendationer innehåller röda varningstecken för alla kriterier som utvärderar beståndet.

Sammantaget är gårdagens kvotbeslut gällande torsk i Östersjön djupt beklagliga. Efter årtionden av usel förvaltning och dåliga politiska beslut, något som resulterat i en minskning av torskbeståndet i Östersjön med närmare 90 %, tillåts misshushållningen fortsätta.

Nästa års fiskekvoter för Östersjön finns att läsa på regeringskansliets hemsida.

Fiskebrief nr 10: EU:s fiskepolitiska skådespel skadar torsken

By | Nyheter

Östersjötorsken är illa ute. Vetenskapsmän, byråkrater och politiker är sysselsatta i princip året om för att analysera, lämna underlag och fatta beslut om hur mycket torsk som får fiskas. Ändå lyckas man inte vända utvecklingen.

Det som ser ut som en utomordentligt omsorgsfull förvaltning, där vetenskapliga fakta och många intressenter skapar ett beslutsunderlag för fiskeministrarna, är närmast att likna vid ett skådespel. Det är betydligt fler personer inblandade i förvaltningsprocessen än det finns torskfiskare i Östersjön. Troligen är kostnaden för fiskebyråkratin högre än värdet av den landade torsken.

Hur har detta kunnat ske? Förvisso är yrkesfiskets lobbyister starka inom EU, men här har det skapats en låtsasvärld som invaggar i byråkratins falska säkerhet. I debatten har svenska politiker från de flesta partier hävdat att om vi bara följer förvaltningsprocessen så kommer torskbeståndet att återhämta sig. Alla data, statistik och forskningsrapporter visar att de är vilseledda.

Målet är att alla bestånd inom EU ska fiskas hållbart år 2020. Måttstocken för hållbart fiske kallas MSY (maximal hållbar avkastning). Men det är inget entydigt begrepp. Beslutsunderlagen är fyllda av problematiserande definitioner. För östersjötorsken finns det idag nästan inga underlag för att beräkna MSY. För den som vill försöka förstå vad politikerna ska ta ställning till, läs här!

Bara det faktum att fiskepolitiken har ett mål som inte går att mäta borde vara en varningsklocka för våra politiker. Fiskeministrarnas förhandlingar om kvoter blir en sifferexercis utan förankring i verkligheten.

Det finns många signaler som borde fått politikerna att dra i nödbromsen:

  • De senaste tio åren har yrkesfisket inte lyckats fånga tillräckligt med torsk för att fylla sin kvot. Bestånden har konsekvent överskattats.
  • Forskare har under lång tid påpekat bristerna i den vetenskapliga rådgivningen som besluten grundas på. Men trots att de vetenskapliga underlagen entydigt säger “vi saknar data” är det ingen som drar i nödbromsen.
  • I de rådgivande organen har yrkesfiskets representanter majoritet. Det innebär att kortsiktiga ekonomiska intressen förespråkas framför miljöhänsyn och artens överlevnad, men det ska se ut som det skett ett samråd.
  • Med ett ytterst komplicerat förvaltningssystem skapas också möjligheter att debattera och ändra referenspunkter, det som brukar kallas ”shifting baselines”.

Kommissionen och fiskeministrarna lämnar förslag och fattar beslut om kvoter som kraftigt överstiger den rådgivning de fått.

Den svårgenomträngliga förvaltningen av östersjötorsken blir som en sekt. Den som utifrån ställer frågor eller kritiserar möts av menande blickar: “Det här är för komplicerat för dig att förstå”.

Mitt i skådespelet och sifferexercisen är en sak tydlig: Alla kurvor pekar nedåt för östersjötorsken, utan att någon i ansvarig ställning reagerar.