Kategori

Nyheter

Fiskebrief 14: Systemet som lurar sig självt

By | Nyheter

Östersjötorskens situation är så allvarlig att vi närmar oss sista chansen för en återhämtning av beståndet, annars kommer det att ödeläggas. Se Fiskebrief 12

Mängder av forskare, byråkrater och politiker är sysselsatta året om för att analysera, lämna underlag och fatta beslut om kvoter för bland annat torsk (se bild nedan). Trots detta har man inte lyckats förvalta östersjötorsken, vars kris förvärrats år efter år. Istället har det fått motsatt effekt genom att bromsa och förhindra de drastiska åtgärder som hade behövts för länge sedan.

Det är därför helt avgörande att svenska politiker inte låter sig förledas ett år till av det till synes välutformade förvaltningssystemet. Det är dags att resa sig upp, slå näven i bordet och kräva långsiktiga åtgärder.

Schematisk skiss över EUs fiskeförvaltning

Sverige har lång östersjökust med många kustsamhällen där torskfisket historiskt varit av stor betydelse. Regeringen har höga ambitioner i miljö- och havsfrågor. Därför måste landsbygdsministern vara den som tar initiativet. Vi ska inte tro att någon annan gör det.

Därför misslyckas förvaltningen av östersjötorsk:

1. Den vetenskapliga rådgivningen har länge saknat viktiga data.

De har redovisat varningssignaler som långt tidigare borde lett till drastiska åtgärder. Likafullt har man fortsatt att fördela kvoter som inte kunnat fiskas upp. Sannolikt har man under lång tid överskattat beståndets förmåga att återhämta och reproducera sig samtidigt som man grovt underskattat påverkan av externa faktorer.

2. Miljöskyddet saknar åtgärder mot överfiske

När Havs- och vattenmyndigheten (HaV) redovisar de svenska miljömålen uppnår de flesta fiskbestånd i Östersjön, t ex torsk, inte god miljöstatus. Men HaV konstaterar att fisket lyder under den gemensamma fiskepolitiken som också tar socioekonomiska hänsyn som innebär att fisket ändå tillåts fortsätta.

3. Rådgivande organen för intressenter har en majoritet av yrkesfiskare

Dessa sk. Regional Advisory Councils (För Östersjön förkortat BSRAC) har de senaste åren föreslagit betydligt större kvoter än den vetenskapliga rekommendationen och hävdat sin rätt att fiska oavsett konsekvenser för miljön och fisken.

4. Kommissionär Vella vilseleder

Förra året föreslog Kommissionen högre kvoter än någon intressentgrupp, inklusive yrkesfisket, kanske beroende på ett byråkratiskt missförstånd. Kommissionär Karmenu Vella försvarar yrkesfiskarna och hävdar att fisket i Östersjön till största delen är hållbart genom att tolka statistiken vilseledande.

5. Regionaliseringens möjligheter har inte infriats

BALTFISH High level group, vars syfte är att hävda Östersjöregionens intressen, har istället blivit ytterligare en mötesplats för fiskebyråkraterna och ett transportkompani inför ministerrådet.

6. Svenska fiskeministrars taktik har misslyckats

Sveriges tidigare fiskeministrar, från Eskil Erlandsson till Sven Erik Bucht, har hävdat att de framgångsrikt verkat inom systemet. Sven Erik Bucht var under fyra års tid alltid nöjd efter ministerrådets kvotförhandlingar.

Landsbygdsminister Jennie Nilsson, som nu är ansvarig för fiskepolitiken, måste välja en annan strategi än sina företrädare för att rädda östersjötorsken. Hon måste vara aktiv under hela processen, förbereda långsiktiga åtgärdsförslag och inte låta sig luras av andra aktörer som vill bibehålla nuvarande system för förvaltning av östersjötorsken. Då kan det vara försent.

Torskfångster och svenska fiskeministrar


Utskriftsvänlig version

Fiskebrief 13: Åtgärdslista för landsbygdsministern

By | Nyheter

Landsbygdsminister Jennie Nilsson och miljöminister Isabella Lövin skriver om östersjötorskens kris i en debattartikel i SvD. Det är bra att östersjötorsken nu är på båda ministrarnas dagordning. Även om det finns flera orsaker till krisen, menar vi att det gäller att hålla fokus på det som kan påverkas på kort sikt – fiskepolitiken.

Rädda östersjötorsken bad några forskare och experter att sammanställa en åtgärdslista till landsbygdsministern för att rädda östersjötorsken:

  1. Lyft frågan till politisk nivå redan nu. Vänta inte till strax före ministerrådet i oktober. Viktigast är att den svenska tjänsteman som är ordförande i The Baltic Sea Fisheries Forum (BALTFISH) får politiskt stöd och tydliga instruktioner vid möten med andra medlemsstater runt Östersjön.Långsiktiga åtgärder för torskbeståndets återhämtning behöver förberedas och förankras redan nu (se pkt 3 och 4).
  2. Samråd med Kommissionen om ”emergency measures” som skulle innebära att fisket stoppas redan under 2019. Understryk att ett sådant stopp inte ersätter behovet av långsiktiga åtgärder.
  3. Verka för att ministerrådet beslutar om ett minst femårigt fiskestopp för det östra beståndet. Det är den tid som krävs för att få en ny förvaltningsplan på plats. Att återfå ett torskbestånd i god kondition som har en balanserad ålders- och storleksfördelning kommer att ta betydligt längre tid.
  4. Ge uppdrag åt Havs- och vattenmyndigheten att förse Internationella Havsforskningsrådet (ICES) och EU:s organ med underlag för en långsiktig återhämtningsplan som bör innefatta:
    Att särskild hänsyn tas till torskens stora betydelse för Östersjöns ekologi.
    Att beståndet ska uppnå normal tillväxt, storleks- och ålderssammansättning innan fiske återupptas och att detta ska vara viktiga kriterier i en ny förvaltningsplan.
    Att flytta fisket på torskens föda sill och skarpsill bort från torskens reproduktions- och tillväxtområden.
    Verka för att när fiskestoppet hävs, så ska nuvarande bottentrålning ersättas med andra redskap som möjliggör för fler torskar att växa sig stora.
  5.  Verka för att det införs väl fungerande övervakning så att nuvarande och kommande bestämmelser efterlevs.

Tillståndet för torsken i Östersjön har vi beskrivit i tidigare Fiskebrief. Många har den senaste tiden uppmärksammat allt mer oroande tecken: WWF, Naturskyddsföreningen och Sportfiskarna har skrivit ett öppet brev, filmaren Peter Löfgren har kommit med en ny dokumentär, 18 år efter sin film ”Den sista torsken” och i Aftonbladet beskriver Nils Höglund, Fisheries Policy Officer på Coalition Clean Baltic, torsken i Östersjön som ”zombiefiskar”.

Utskriftsvänlig version

Fiskebrief 12: Fortsatt torskfiske är skadligt

By | Nyheter

Den katastrofala utvecklingen för Östersjötorsken fortsätter utan synliga tecken på att myndigheter eller politiker agerar. Kurvorna har pekat nedåt i 20 år, men krisen har blivit extra tydlig de senaste åren, vilket bekräftades när Vetenskapsradion intervjuade Joakim Hjelm, en av Sveriges forskare i ICES, Internationella Havsforskningsrådet.

Östersjötorsken är ”för liten för att vi på sikt ska veta att den kan finnas kvar” sa Joakim Hjelm och fortsatte ”med stor sannolikhet är den under minsta nivån”.

Det finns biologiska referenspunkter som anger när fortsatt fiske är skadligt. Idag handlar det inte längre om hur mycket man kan fiska, utan om vad som kan göras för att rädda torskbeståndet över huvud taget. Det är den nivån Joakim Hjelm menar att Östersjöns torskbestånd nu sjunkit till.

Enligt Joakim Hjelm har den vetenskapliga rådgivningen om östersjötorsken under fem år endast kunnat tolka en liten del av tillgänglig data för att kunna bedöma beståndet. Men nu har man tillgång till ny data som gör att man kommer kunna lämna en rekommendation om 2020 års torskkvot senare i vår.

Provfiske under 2018 hittade i princip inga fiskar äldre än 6 år, trots att torsken kan bli upp till 15 år. Torskarna har också slutat växa. Normalt ska en torsk växa flera decimeter under en två-årsperiod. Nu såg forskarna att individerna bara växt några centimeter. Låg tillväxt gör beståndet improduktivt och mer känsligt för överfiske.

Underhandsbeskeden från ICES och Joakim Hjelm ställer nu frågan om åtgärder för östersjötorsken på sin spets. Det finns helt enkelt inte längre något fiskbart bestånd av torsk i Östersjön. Om vi vill bevara och få tillbaka ett livskraftigt bestånd, kommer det krävas helt andra åtgärder och beslut än tidigare år.

Beskeden från ICES har också startat en diskussion om vad som är orsaken till katastrofen för östersjötorsken och vilka åtgärder som bör vidtas. Vår analys är ganska enkel: Torsken har överfiskats i många år med en fiskemetod (bottentrålning) som tar bort alla stora individer. Idag återstår endast små och långsamväxande torskar, som är mindre motståndskraftiga för utmaningar och svängningar i livsmiljön, må det vara syrehalt, vattentemperatur, parasiter eller andra predatorer. Vi kan inte påverka väder eller på kort sikt klimatförändringar. Fisket är det enda vi kan göra något åt idag.

Samtidigt är torsk en tuff fiskart som anpassat sig till Östersjöns speciella förhållanden. Förändras livsmiljön på grund av klimatförändringar är torsken en art som skulle ha goda möjligheter att klara sig. Dess roll som främsta rovfisk blir därför ännu viktigare för Östersjöns ekosystem.

Om Kommissionen och ministerrådet ska fatta extraordinära beslut i höst, måste de politiska signalerna till de tjänstemän som förbereder besluten vara tydliga. Som vi skrev i Fiskebrief 11 behövs politiskt engagemang redan nu.

Det behövs en långsiktig plan för hur torskbeståndet ska kunna återhämta sig. Stopp för torskfisket i Östersjön är självklart, men politikerna måste ge uppdrag till experter och forskare att snabbt få en åtgärdsplan på plats.

Det är uppenbart att det inte längre går att rädda östersjötorsken inom ramen för befintlig fiskeförvaltning. Politiker, myndigheter och experter måste förbereda sig på drastiska åtgärder och beslut.


Många läsare av Fiskebrief frågar vad de kan göra för att hjälpa till, här är några tips:

  • Kontakta politiker från din ort och berätta om östersjötorskens situation och att de måste få sina partier att vara aktiva.
  • Om några månader är det EU-val. Fråga kandidaterna vad de tänker göra. Vi kommer att bjuda in alla partier att redovisa sin politik på www.räddaöstersjötorsken.se.
  • Skriv eller maila till ledamöterna i riksdagens miljö- och jordbruksutskott.
  • Kontakta andra miljöorganisationer, fiskeföreningar, lokala hembygds- och miljöföreningar.

Utskriftsvänlig version

Fiskebrief 11: Avgörande år för östersjötorsken

By | Nyheter

Svenska politiker måste engagera sig i processen långt tidigare än dagarna före ministerrådet i oktober. De måste klargöra för tjänstemännen vad som är prioriterat. Vår fiskeminister måste tala med sina kollegor runt Östersjön för att hitta politiska lösningar.

Under 2018 har BalticSea2020 satsat omfattande resurser på att medvetandegöra allmänheten, politiker, medier och tjänstemän om östersjötorskens utsatta situation och att det behövs kraftfulla åtgärder för att rädda den för framtida generationer.

Under året har vi sett hur ett flertal politiska partier ändrat eller förtydligat sin ställning i torskfrågan och nu aktivt vill verka för att rädda torsken. Vi har närmare 70.000 namn som stöder oss och vi har 15.000 prenumeranter av Fiskebrief.

Trots alla goda viljor och insatser från ett stort antal aktörer fortsätter den negativa utvecklingen för torsken. 2019 är kanske torskens sista chans, för att rädda östersjötorsken och leva upp till målet om hållbart fiske och god ekologisk status 2020 krävs drastiska åtgärder och politiskt engagemang.
Fångsterna av östersjötorsk är nu en tiondel av vad de var för 10-15 år sedan. De torskar som fiskas är små och klena och kan inte säljas som matfisk. Landningsvärdet är några tiotals miljoner och sysselsätter en handfull yrkesfiskare i Sverige. Torsken är på väg att förlora sin viktiga roll i Östersjöns ekosystem, samtidigt har den också förlorat sin roll som matfisk och därmed sin ekonomiska betydelse.

Ändå fortsätter Kommissionen och EU:s fiskeministrar som om ingenting hänt. För 2019 beviljades kvoter som var högre än alla rådgivare och intressenter föreslagit. Kvoter som ändå inte utnyttjas eftersom beståndet är överskattat och landningspriserna låga. Den svenska regeringen tyckte att beröm för snabba förhandlingar var viktigare än att rädda östersjötorsken.

I februari börjar den omständliga process som leder fram till beslut om 2020 års fiskekvoter. Fiskeministrarna har visat att de kan ta extraordinära beslut för att rädda andra arter och bestånd. Nu är det dags att göra samma sak för östersjötorsken.

EU:s fiske ska vara hållbart och i god ekologisk status år 2020. Det är reglerat i den Gemensamma fiskepolitiken (GFP) och i Havsmiljödirektivet. För att uppnå detta finns förvaltningsplaner för olika fiskbestånd. Dessa kommer behandlas politiskt under 2019. Risken är stor att de urvattnas och att viktiga resultat sopas under mattan.

Hösten 2018 avvisade EU parlamentet ett försök att skjuta fram målet om god ekologisk status till 2023 och att sociala och ekonomisk hänsyn skulle stå över ekologiska åtgärder som fiskestopp. Det blir nya förhandlingar i både EU parlamentet och medlemsländerna under året.

EU:s kommissionär Karmenu Vella vill visa på resultat i slutet av sin mandatperiod, men bidrar istället till att sprida vilseledande information när han hävdar att 7 av 8 bestånd i Östersjön fiskas hållbart. Han räknar nämligen bara de bestånd där det finns vetenskapliga data. För bland annat östersjötorsken saknas data och därför ingår inte den i kommissionärens beskrivning.

2019 kommer kräva politisk närvaro och handlingskraft om torsken ska räddas.


Viktiga händelser första halvåret 2019

Första kvartalet: EU Parlamentet, Kommissionen och ministerrådet förhandlar om förvaltningsplan för ”Western waters”.
Slutet av maj: Internationella Havsforskningsrådets (ICES) vetenskapliga rekommendation för östersjöfisket.
Slutet av juli: Kommissionens utvärdering av förvaltningsplanen för Östersjön lämnas till EU Parlamentet.

 


Utskriftsversion

Vart tog alla torskar vägen?

By | Nyheter

Sportfiskarna har tillsammans med Freewater Pictures producerat filmen Vart tog alla torskar vägen? I filmen möter Sportfiskarna yrkesfiskare, sportfiskare och forskare för att samtala om östersjötorskens akuta tillstånd och vad som möjligen skulle kunna bli artens räddning.

Se filmen här.

”Drastiska beslut krävs för fisket i Östersjön”

By | Nyheter, Okategoriserade

Det finns nu en bred majoritet i riksdagen för kraftfulla åtgärder som kan skydda torsken i Östersjön. Men om svenska politiker vill göra en insats måste de engagera sig i EU:s processer. Vår nya miljöminister Isabella Lövin är insatt och får nu ett direkt ansvar för hur Sverige och EU uppnår målen för havsmiljön, skriver företrädare för BalticSea2020.

Läs hela artikeln i Svenska Dagbladet.

Inget hållbart fiske utan politisk handling

By | Nyheter

De flesta partier verkar inse behovet av kraftfulla åtgärder för att vi ska leva upp till målet om hållbart fiske och god ekologisk status senast år 2020, skriver Conrad Stralka, verksamhetschef på BalticSea2020, i Uppsala Nya Tidning.

Men menar politikerna allvar kan inte fiskepolitiken stanna vid deklarationer och kongressbeslut, det behövs tydliga direktiv och politisk uppföljning om vi ska ha den minsta chansen att uppnå målsättningarna för 2020, skriver Conrad Stralka.

Läs hela artikeln på UNT Debatt.

Ny studie: Gråsälen är inte orsaken till Östersjötorskens krissituation

By | Nyheter

I helgen publicerades en artikel i den vetenskapliga tidskriften AMBIO: A Journal of the Human Environment. Artikeln konstaterar att gråsälen inte är anledningen till Östersjötorskens krissituation.

I Dagens Nyheter säger Monika Winder, professor vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik på Stockholms universitet och medförfattare till studien:
– Vår forskning visar att sälar visserligen äter mycket fisk men om man jämför deras påverkan med den effekt som yrkesfisket eller klimatpåverkan har så är den inte närmelsevis lika stor.

Studien utgår från det område som kallas den egentliga Östersjön, som avgränsas norr om Åland och av Bornholm i söder och inriktar sig på fiskbestånden i öppet vatten. Studien är genomförd av forskare från University of British Columbia, Stockholms universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).

– Vi har ungefär 30.000 gråsälar i området i dag. Vår forskning visar att vi skulle kunna ha 100.000 sälar i samma område utan att det skulle påverka bestånden av torsk, sill och skarpsill i samma utsträckning som fiskeindustrin, klimatförändringar och övergödning gör, säger Monika Winder i DN.

Eftersom studien är inriktad på fiskbestånden i öppet hav går det inte att utifrån den dra några slutsatser om hur sälbeståndet påverkar fiskarter som lax, ål eller abborre som lever närmre kusten. Det är där de flesta interaktioner mellan fiskare och sälar sker.

Torsk, strömming och skarpsill är delar av ett känsligt ekosystem. Torskens tillstånd är en tydlig indikation på hur Östersjön mår i stort menar Inger Näslund, expert på havs- och fiskefrågor hos Världsnaturfonden. När torskbeståndet minskar är chanserna större att torskens huvudsakliga föda, sill och skarpsill, ökar. Ett ökat bestånd av sill och skarpsill leder till ökad predation på djurplankton vilket ger mindre konkurrens för Östersjöns växtplankton. Det bidrar till övergödning och syrefria bottnar vilket gör det ännu svårare för framför allt torsken att överleva.

Ovan text är en sammanfattning av en artikel i Dagens Nyheter, läs hela artikeln ”Studie: Gråsälen inte största hotet mot Östersjötorsk” här.

Studien som publicerades i den vetenskapliga tidskriften AMBIO: A Journal of the Human Environment heter The necessity of a holistic approach when managing marine mammal – fisheries interactions: Environment and fisheries impact are stronger than seal predation och publicerades 8 december 2018.

Bristande kontroll och fortsatt fusk i det svenska yrkesfisket

By | Nyheter

I veckan presenterade Sveriges Radio ett reportage som visar hur svenska myndigheter struntar i att anmäla eller följa upp överträdelser inom det svenska yrkesfisket. De senaste årens politiska insatser för att uppnå ett hållbart fiske och god ekologisk status i våra hav har inte inriktats på att begränsa fiskets omfattning, utan istället reglera var, när och hur det fiskas. Marina skyddade områden, landningsskyldighet och utkastförbud har lanserats som avgörande reformer inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (CFP).

Nu visar det sig att ansvariga myndigheter, däribland Havs- och vattenmyndigheten (HaV), känner till att det fiskas i skyddade områden utan att vidta några rättsliga åtgärder. Detta trots att de enligt lag ska agera vid överträdelser. Det första politiska beslutet om landningsskyldighet togs 2013 och utkastförbudet infördes 2015. Ändå fortsätter utkasten och myndigheter ser mellan fingrarna när fiskare trålar i marina skyddade områden. Läs mer om detta i Fiskebrief 2.

Båda dessa företeelser visar att fiskepolitiken inte kan bedrivas med bara ord, utan också handling. I många år har fisket styrts av tjänstemän och en omfattande byråkrati, det är hög tid att de som är ytterst ansvariga (politikerna) tar tag i fiskefrågorna och ser till att lagar och regler efterlevs – både av fiskare och de myndigheter som är satta att övervaka fisket.

Danska riksrevisionen granskar stöd till fiskerisektorn från EMFF

By | Nyheter

Danska riksrevisionen har granskat hur det danska utrikesdepartementet fördelar, hanterar och kontrollerar hur bidrag används från Europe Maritime and Fisheries Fund (EMFF).

Under perioden 2014-2017 har bidrag från EMFF uppgått till DDK 875,4 miljoner varav ca 75% av dessa var finansierade av EU. Av dessa har DDK 536,5 miljoner gått till program som ska främja konkurrenskraftigt, miljömässigt hållbart, ekonomiskt genomförbart och socialt ansvarsfullt fiske och vattenbruk samt främja genomförandet av EU:s gemensamma fiskeripolitik.

Danska riksrevisionen kritiserar kraftigt utrikesdepartementets hantering av bidragen till fiskerisektorn till följd av:

– Det straffpunktssytem som används för att bestraffa fiskefartyg som genomför allvarliga överträdelser av fiskebestämmelserna har inte använts korrekt. Det har bland annat lett till att bidrag delats ut till sökande som skulle ha blivit undantagna från att få finansiering om straffpunktssystemet hade hanterats korrekt. Den otillräckliga och felaktiga hanteringen av straffpunktssystemet har även lett till att sökande inte har behandlats lika.
– Utrikesdepartementet har inte heller genomfört tillräcklig kontroll huruvida sökanden är lovliga för bidrag.
– Utrikesdepartementet har tolkat ansökningskraven oriktigt i förhållande till begränsningarna. Detta kan ha avskräckt parter från att söka bidrag, trots att de i bedömningen av danska riksrevisionen uppfyllde de grundläggande kraven.

I ljuset av dessa brister förklarar även riksrevisionen att utrikesdepartementet borde utöka sin bedrägeriuppföljning av utbetalda anslag.

Riksrevisionens granskning tyder på att utrikesdepartementet kan behöva återkräva betalningar från mottagare som inte har uppfyllt kraven. Krav på återbetalning från EU-budgeten kan åläggas Danmark av Europeiska kommissionen.

Utifrån riksrevisionens granskning har utrikesdepartementet beslutat att genomföra en grundlig, extern översyn för att säkerställa att EU-lagstiftningen följs. Utrikesdepartementet kommer att undersöka gamla fall där det finns möjlighet att felaktigheter begåtts.

Läs om danska riksrevisionens granskning Support to the fisheries sector from the EMFF, genom att klicka här.