Kategori

Nyheter

Ny studie: Gråsälen är inte orsaken till Östersjötorskens krissituation

By | Nyheter

I helgen publicerades en artikel i den vetenskapliga tidskriften AMBIO: A Journal of the Human Environment. Artikeln konstaterar att gråsälen inte är anledningen till Östersjötorskens krissituation.

I Dagens Nyheter säger Monika Winder, professor vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik på Stockholms universitet och medförfattare till studien:
– Vår forskning visar att sälar visserligen äter mycket fisk men om man jämför deras påverkan med den effekt som yrkesfisket eller klimatpåverkan har så är den inte närmelsevis lika stor.

Studien utgår från det område som kallas den egentliga Östersjön, som avgränsas norr om Åland och av Bornholm i söder och inriktar sig på fiskbestånden i öppet vatten. Studien är genomförd av forskare från University of British Columbia, Stockholms universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).

– Vi har ungefär 30.000 gråsälar i området i dag. Vår forskning visar att vi skulle kunna ha 100.000 sälar i samma område utan att det skulle påverka bestånden av torsk, sill och skarpsill i samma utsträckning som fiskeindustrin, klimatförändringar och övergödning gör, säger Monika Winder i DN.

Eftersom studien är inriktad på fiskbestånden i öppet hav går det inte att utifrån den dra några slutsatser om hur sälbeståndet påverkar fiskarter som lax, ål eller abborre som lever närmre kusten. Det är där de flesta interaktioner mellan fiskare och sälar sker.

Torsk, strömming och skarpsill är delar av ett känsligt ekosystem. Torskens tillstånd är en tydlig indikation på hur Östersjön mår i stort menar Inger Näslund, expert på havs- och fiskefrågor hos Världsnaturfonden. När torskbeståndet minskar är chanserna större att torskens huvudsakliga föda, sill och skarpsill, ökar. Ett ökat bestånd av sill och skarpsill leder till ökad predation på djurplankton vilket ger mindre konkurrens för Östersjöns växtplankton. Det bidrar till övergödning och syrefria bottnar vilket gör det ännu svårare för framför allt torsken att överleva.

Ovan text är en sammanfattning av en artikel i Dagens Nyheter, läs hela artikeln ”Studie: Gråsälen inte största hotet mot Östersjötorsk” här.

Studien som publicerades i den vetenskapliga tidskriften AMBIO: A Journal of the Human Environment heter The necessity of a holistic approach when managing marine mammal – fisheries interactions: Environment and fisheries impact are stronger than seal predation och publicerades 8 december 2018.

Bristande kontroll och fortsatt fusk i det svenska yrkesfisket

By | Nyheter

I veckan presenterade Sveriges Radio ett reportage som visar hur svenska myndigheter struntar i att anmäla eller följa upp överträdelser inom det svenska yrkesfisket. De senaste årens politiska insatser för att uppnå ett hållbart fiske och god ekologisk status i våra hav har inte inriktats på att begränsa fiskets omfattning, utan istället reglera var, när och hur det fiskas. Marina skyddade områden, landningsskyldighet och utkastförbud har lanserats som avgörande reformer inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (CFP).

Nu visar det sig att ansvariga myndigheter, däribland Havs- och vattenmyndigheten (HaV), känner till att det fiskas i skyddade områden utan att vidta några rättsliga åtgärder. Detta trots att de enligt lag ska agera vid överträdelser. Det första politiska beslutet om landningsskyldighet togs 2013 och utkastförbudet infördes 2015. Ändå fortsätter utkasten och myndigheter ser mellan fingrarna när fiskare trålar i marina skyddade områden. Läs mer om detta i Fiskebrief 2.

Båda dessa företeelser visar att fiskepolitiken inte kan bedrivas med bara ord, utan också handling. I många år har fisket styrts av tjänstemän och en omfattande byråkrati, det är hög tid att de som är ytterst ansvariga (politikerna) tar tag i fiskefrågorna och ser till att lagar och regler efterlevs – både av fiskare och de myndigheter som är satta att övervaka fisket.

Danska riksrevisionen granskar stöd till fiskerisektorn från EMFF

By | Nyheter

Danska riksrevisionen har granskat hur det danska utrikesdepartementet fördelar, hanterar och kontrollerar hur bidrag används från Europe Maritime and Fisheries Fund (EMFF).

Under perioden 2014-2017 har bidrag från EMFF uppgått till DDK 875,4 miljoner varav ca 75% av dessa var finansierade av EU. Av dessa har DDK 536,5 miljoner gått till program som ska främja konkurrenskraftigt, miljömässigt hållbart, ekonomiskt genomförbart och socialt ansvarsfullt fiske och vattenbruk samt främja genomförandet av EU:s gemensamma fiskeripolitik.

Danska riksrevisionen kritiserar kraftigt utrikesdepartementets hantering av bidragen till fiskerisektorn till följd av:

– Det straffpunktssytem som används för att bestraffa fiskefartyg som genomför allvarliga överträdelser av fiskebestämmelserna har inte använts korrekt. Det har bland annat lett till att bidrag delats ut till sökande som skulle ha blivit undantagna från att få finansiering om straffpunktssystemet hade hanterats korrekt. Den otillräckliga och felaktiga hanteringen av straffpunktssystemet har även lett till att sökande inte har behandlats lika.
– Utrikesdepartementet har inte heller genomfört tillräcklig kontroll huruvida sökanden är lovliga för bidrag.
– Utrikesdepartementet har tolkat ansökningskraven oriktigt i förhållande till begränsningarna. Detta kan ha avskräckt parter från att söka bidrag, trots att de i bedömningen av danska riksrevisionen uppfyllde de grundläggande kraven.

I ljuset av dessa brister förklarar även riksrevisionen att utrikesdepartementet borde utöka sin bedrägeriuppföljning av utbetalda anslag.

Riksrevisionens granskning tyder på att utrikesdepartementet kan behöva återkräva betalningar från mottagare som inte har uppfyllt kraven. Krav på återbetalning från EU-budgeten kan åläggas Danmark av Europeiska kommissionen.

Utifrån riksrevisionens granskning har utrikesdepartementet beslutat att genomföra en grundlig, extern översyn för att säkerställa att EU-lagstiftningen följs. Utrikesdepartementet kommer att undersöka gamla fall där det finns möjlighet att felaktigheter begåtts.

Läs om danska riksrevisionens granskning Support to the fisheries sector from the EMFF, genom att klicka här.

En mörk dag för östersjötorsken

By | Nyheter

EU:s medlemsländer har enats om fiskekvoterna i Östersjön för 2019. Beslutet innebär en kvotsänkning med 15% för torsken i östra Östersjön. Det är en sänkning som inte följer råden från vetenskapen (50% högre), intresseorganisationer och ligger betydligt över vad yrkesfisket själva föreslog. Det kan bara sammanfattas som ett totalt politiskt misslyckande.

För beståndet i västra Östersjön beslutades en ökning av kvoten med hela 70 %. Ökningen är inom det högre spannet av ICES rekommendationer, men då västra beståndet redan förra året ansågs vara under biologiskt säkra gränser bör försiktighetsprincipen råda vid kvotsättningen. Speciellt då ICES rekommendationer innehåller röda varningstecken för alla kriterier som utvärderar beståndet.

Sammantaget är gårdagens kvotbeslut gällande torsk i Östersjön djupt beklagliga. Efter årtionden av usel förvaltning och dåliga politiska beslut, något som resulterat i en minskning av torskbeståndet i Östersjön med närmare 90 %, tillåts misshushållningen fortsätta.

Nästa års fiskekvoter för Östersjön finns att läsa på regeringskansliets hemsida.

Fiskebrief nr 10: EU:s fiskepolitiska skådespel skadar torsken

By | Nyheter

Östersjötorsken är illa ute. Vetenskapsmän, byråkrater och politiker är sysselsatta i princip året om för att analysera, lämna underlag och fatta beslut om hur mycket torsk som får fiskas. Ändå lyckas man inte vända utvecklingen.

Det som ser ut som en utomordentligt omsorgsfull förvaltning, där vetenskapliga fakta och många intressenter skapar ett beslutsunderlag för fiskeministrarna, är närmast att likna vid ett skådespel. Det är betydligt fler personer inblandade i förvaltningsprocessen än det finns torskfiskare i Östersjön. Troligen är kostnaden för fiskebyråkratin högre än värdet av den landade torsken.

Hur har detta kunnat ske? Förvisso är yrkesfiskets lobbyister starka inom EU, men här har det skapats en låtsasvärld som invaggar i byråkratins falska säkerhet. I debatten har svenska politiker från de flesta partier hävdat att om vi bara följer förvaltningsprocessen så kommer torskbeståndet att återhämta sig. Alla data, statistik och forskningsrapporter visar att de är vilseledda.

Målet är att alla bestånd inom EU ska fiskas hållbart år 2020. Måttstocken för hållbart fiske kallas MSY (maximal hållbar avkastning). Men det är inget entydigt begrepp. Beslutsunderlagen är fyllda av problematiserande definitioner. För östersjötorsken finns det idag nästan inga underlag för att beräkna MSY. För den som vill försöka förstå vad politikerna ska ta ställning till, läs här!

Bara det faktum att fiskepolitiken har ett mål som inte går att mäta borde vara en varningsklocka för våra politiker. Fiskeministrarnas förhandlingar om kvoter blir en sifferexercis utan förankring i verkligheten.

Det finns många signaler som borde fått politikerna att dra i nödbromsen:

  • De senaste tio åren har yrkesfisket inte lyckats fånga tillräckligt med torsk för att fylla sin kvot. Bestånden har konsekvent överskattats.
  • Forskare har under lång tid påpekat bristerna i den vetenskapliga rådgivningen som besluten grundas på. Men trots att de vetenskapliga underlagen entydigt säger “vi saknar data” är det ingen som drar i nödbromsen.
  • I de rådgivande organen har yrkesfiskets representanter majoritet. Det innebär att kortsiktiga ekonomiska intressen förespråkas framför miljöhänsyn och artens överlevnad, men det ska se ut som det skett ett samråd.
  • Med ett ytterst komplicerat förvaltningssystem skapas också möjligheter att debattera och ändra referenspunkter, det som brukar kallas ”shifting baselines”.

Kommissionen och fiskeministrarna lämnar förslag och fattar beslut om kvoter som kraftigt överstiger den rådgivning de fått.

Den svårgenomträngliga förvaltningen av östersjötorsken blir som en sekt. Den som utifrån ställer frågor eller kritiserar möts av menande blickar: “Det här är för komplicerat för dig att förstå”.

Mitt i skådespelet och sifferexercisen är en sak tydlig: Alla kurvor pekar nedåt för östersjötorsken, utan att någon i ansvarig ställning reagerar.

Torskens sista chans?

By | Nyheter

Kan Isabella Lövin, som varit tyst i frågan om östersjötorsken sedan hon blev minister, åter hävda att miljöhänsyn och inte ekonomiska intressen ska styra fiskepolitiken? frågar Conrad Stralka, verksamhetschef på BalticSea2020.

Den 15-16 oktober sammanträder EU:s fiskeministrar för att besluta om bl.a. kvoter för östersjötorsken. EU-kommissionen föreslår för det västra beståndet en ökad kvot med 31 %, ett utfall som bara baseras på att rekryteringsåret 2017 var ovanligt bra, medan kvoten för det östra beståndet minskar med 15 %. Detta är dock 50 % högre än vad Internationella havsforskningsrådet (ICES) föreslår och betydligt högre än vad miljöorganisationer och yrkesfiskare föreslår.

Detta kan bli ett historiskt dåligt beslut för torsken. EU:s fiskeministrar tenderar till att välja högre kvoter än vad EU-Kommissionen föreslår och landsbygdsminister Bucht har tidigare alltid varit nöjd med kvotbesluten. Kanske kan Isabella Lövin, som varit tyst i frågan sedan hon blev minister, träda fram och hävda miljöhänsyn i fiskepolitiken?

Läs hela artikeln här

Rapport visar återigen på olagliga utkast av östersjötorsk

By | Nyheter

Organisationen Our Fish har publicerat en rapport som återigen visar att olagliga utkast av torsk tillåts fortgå på Östersjön. Utkast är oönskad fångst som kastas över bord av fiskebåtar, fiskarna är oftast döda när de slängs tillbaka i havet.  Rapporten beräknar att orapporterade utkast av östersjötorsk bara under 2017, tre år efter att utkast blev olagligt, uppgår till 10,1 miljoner fiskar. Detta medan torskbeståndet är i kris.

Läs hela rapporten här

Flytta fiskepolitiken till miljödepartementet

By | Nyheter, Okategoriserade

Idag skriver BalticSea2020 på Svt Opinion om det skadliga i att det idag är näringsdepartementet som ansvarar för fiskepolitiken. Ur ekonomiskt perspektiv är fisket knappt en näring idag men den har stora effekter på havsmiljön. Det vore därför naturligt att det blev miljödepartementets ansvar.

Fiskepolitiken har den senaste mandatperioden letts av näringsdepartementet och landsbygdsministern. Att i dagsläget se på fiskepolitiken som en “näring” är missvisande och förlegat. Det finns ca 800 yrkesfiskare i Sverige och landningsvärdet av deras fångster är ca en miljard kronor samtidigt som samhällets förvaltningskostnader uppgår till två tredjedelar av fångstvärdet.”

Läs hela artikeln här