Torsken är en av våra mest ikoniska arter och har historiskt sett varit en självklarhet i östersjöregionen och i det svenska köket. Så sent som på 1980-talet fångades årligen flera hundra tusen ton östersjötorsk.

Så är det inte längre.

Torskbeståndet i Östersjön mår allt sämre och befinner sig idag i kris. De stora torskar som historiskt har funnits i havet har överfiskats.

Idag består Östersjöns torskbestånd av små torskar som är så svaga att de inte förmår följa efter födan och växa sig större. Östersjötorsken är sedan länge ett sällsynt inslag i de svenska fiskdiskarna. Det är här inte bara symboliskt olyckligt, det är ett direkt hot mot ekosystemet i Östersjön där torsken fyller en viktig funktion.

Torskar av olika storlek fyller olika funktioner i Östersjöns ekosystem

Torsken är Östersjöns främsta rovfisk och ett livskraftigt bestånd med torskar av varierande storlek är viktigt för ekosystemets balans. Det beror på att torskar i olika storlekar äter olika föda och därför fyller olika funktioner i ekosystemet.

Stora torskar viktiga för balansen i Östersjön

De stora torskarna reglerar det egna artbeståndet genom att äta upp sina mindre artfränder, men fyller också en viktig funktion när det kommer till att reglera beståndet av andra arter. Små torskar livnär sig till stor del på bottendjur, för att senare när de blir medelstora, övergå till att äta skarpsill och spigg. Utan medelstora och stora torskar ökar därför bestånden av strömming och skarpsill.

Det är bara de stora torskar som kan reglera plattfiskbeståndet i Östersjön. Skrubba är den vanligaste plattfisken i Östersjön och äter, precis som de små torskarna, bottendjur. Med ett oreglerat bestånd av skrubba i Östersjön mår inte havsbotten bra, och dessutom får de små, och redan klena torskarna mindre föda att klara sig på. Det uppstår en ond spiral där det blir det ännu svårare för de små torskarna att äta sig större och starkare.

Färre stora torskar som äter skarpsill, innebär mindre djurplankton. När mängden djurplankton minskar, så ökar andelen växtplankton vilket bidrar till övergödningsproblematiken i Östersjön.

Dagens torskbestånd består idag till stor del av många små individer av samma storlek, vilket alltså utgör ett hot mot balansen i Östersjöns ekosystem.

Andra rovfiskar i Östersjön kan inte fylla östersjötorskens roll eftersom de antingen är kustbundna eller för få till antalet. Östersjötorsken är dessutom genetiskt unik och kan inte ersättas av västerhavstorsk.

Östersjötorsken spelar därmed en viktig och mycket unik roll för Östersjön.

Onaturlig konkurrens gör det omöjligt för torsken att växa sig stor

Tidigare fanns torsk i alla delar av Östersjön och i alla möjliga storlekar. Idag finns torsken framför allt de sydöstra delarna av Östersjön där torskbeståndet består av många, men små och klena torskar.

Att beståndet består av torskar i liknande storlek är onaturligt. Det gör att konkurrensen om mat är hög. Konkurrensen får torsken att börja leka när den är betydligt mindre och yngre än vad som är normalt. När fisken väl börjar leka lägger den all sin energi och kraft på detta, istället för att växa till sig. Det uppstår därmed en ond spiral där torsken förblir liten och klen.

Genom att föra en oansvarig fiskepolitik där icke-hållbara metoder som bottentrålning getts företräde framför östersjötorskens bästa, har vi stressat torsken och skapat skevhet i hela Östersjöns ekosystem. Vi har helt enkelt stört naturens ordning och nu betalar Östersjöns torskbestånd priset för det.

torsk reproduktion

Övergödningen har gjort livet svårt för östersjötorsken

Övergödningen av Östersjön har gett upphov till utbredd bottendöd. Detta har gjort att det finns färre och mindre områden med bottenfauna som kan försörja torsken.

Istället för att växa till sig i naturlig takt övergår torsken allt för tidigt till att äta skarpsill, trots att den egentligen är för liten. Att jaga skarpsill är betydligt jobbigare för torsken och kräver mycket energi. Det blir därmed ännu svårare för den lilla torsken att växa till sig på ett naturligt sätt.

Att torsken stannar i växten och förblir liten och svag är ett stort problem, inte bara för ekosystemet. Det gör också att det blir allt svårare för forskarna att hålla uppsikt över beståndet.

Tillståndet för Östersjötorsken är nu så allvarligt att de vetenskapliga modeller som förvaltningsplan och fiskekvoter baserats på inte längre kan användas eftersom torskarna växer för långsamt för att kunna åldersbestämmas.

En obalans i torskbeståndet drabbar även fiskerinäringen

Torskbeståndets tillstånd får också negativa effekter för fiskerinäringen. Östersjöns torskbestånd är idag så dåligt att yrkesfiskarna sedan några år tillbaka inte har kunnat fiska upp de tilldelade kvoterna för östersjötorsk trots omfattande ansträngning.  Det finns helt enkelt för få torskar i Östersjön som är tillräckligt stora att klara kvotgränsen.

Om ingenting görs riskerar vi att helt omöjliggöra torskfiske i Östersjön i framtiden. Östersjötorsken måste ges möjlighet att återhämta sig för att vi ska kunna skapa förutsättningar för ett långsiktigt hållbart och lokalt fiske.

Torskar av olika storlek fyller olika funktioner i Östersjöns ekosystem

Torsken i olika ålder