Rädda östersjötorsken - Rädda Östersjötorsken

Torskbeståndet i Östersjön mår allt sämre och befinner sig idag i kris. Beståndet består av mindre torskar än någonsin tidigare och fångsterna är nu nere på historiskt låga nivåer.

De flesta av Östersjöns torskar är idag så svaga att de inte förmår att följa efter födan och växer sig därför inte större utan förblir små och svaga. Detta är inte bara symboliskt olyckligt, utan är också ett direkt hot mot hela Östersjön. Östersjötorsken fyller en viktig funktion för balansen i hela havets ekosystem.

Skriv på för trålförbud i Östersjön

Ett hållbart fiske som värnar om torskbeståndet är avgörande för hela Östersjön

Det krävs många olika åtgärder för att Östersjön återigen ska bli ett friskt hav med stabila fiskbestånd. En av de viktigaste faktorerna som påverkar balansen i Östersjön är ett livskraftigt torskbestånd. Att säkerställa ett hållbart fiske som värnar torskbeståndet är därför en av de åtgärder som ligger närmast till hands för att hjälpa Östersjön att må bättre.

Torsken är Östersjöns viktigaste rovfisk och fyller en mycket viktig roll i havets ekosystem. Ett biologiskt hållbart torskbestånd består av torskar i olika storlekar, eftersom torsken äter olika sorters föda beroende på hur stor den är. Som topprovdjur i havet reglerar stora torskar storleken på bestånden av andra arter i Östersjön. Detta är en viktig funktion som påverkar den övergripande balansen i havets ekosystem.

Östersjötorsken delas in i två olika bestånd; det västra beståndet och det östra beståndet. Det östra beståndet är betydligt större än det västra och är även spritt över ett större geografiskt område. Dessa två bestånd är genetiskt unika både i förhållande till varandra men också gentemot torsken som lever längs den svenska västkusten. Det här innebär att torsken i Östersjön är unik och kan inte ersättas av ett annat torskbestånd.

Förökningsområden i olika salthalter

Dagens torskbestånd i fram för allt östra Östersjön utgörs nästan enbart av små, magra torskar. Detta gör att torskbeståndet inte fyller sin normala funktion i ekosystemet. Det ger en rad negativa effekter för innanhavet. Det påverkar exempelvis mängden växt- respektive djurplankton och balansen mellan dessa. Den rubbade balansen bidrar i sin tur till de negativa effekterna av övergödning i havet. För att Östersjön ska må bra, måste alltså torskbeståndet i Östersjön må bra.

Tyvärr är läget för östersjötorsken oroväckande. Genom ett alltför högt fisketryck med skadligt effektiva bottentrålare har vi bidragit till att skapa en ohållbar situation där torskbeståndet mår sämre än någonsin. Beståndet påverkas av många olika faktorer som syrehalt och sälbeståndets storlek. Vissa av dessa är faktorer har vi svårt att kontrollera och de tar lång tid att åtgärda. Yrkesfisket efter torsk är däremot något vi styr över och kan åtgärda för att uppnå snabba och positiva resultat. Det är därför dags att införa ett förbud mot bottentrålning efter torsk i Östersjön.

Ett torskbestånd av små och klena fiskar

För några år sedan verkade det som om att torskbeståndet i Östersjön hade återhämtat sig. 2011 kunde Östersjötorsken till och med bli miljöcertifierad av Marine Stewardship Council (MSC). Snart visade det sig dock att den ökning av torsk som forskarna noterat inte stämde överens med vad yrkesfiskarna upplevde ute på havet. De lyckades inte fylla sina fiskekvoter för torsk (den mängd fisk de tillåts fiska).

Det visade sig att forskarna hade rätt i att östersjötorskarna hade blivit fler, men samtidigt hade fiskarna i beståndet blivit mindre och magrare. Östersjöns torskbestånd hade förändrats i sin biologiska sammansättning under en onaturligt kort tid. 2015 drogs MSC-märkningen av östersjötorsken tillbaka.

Tidigare blev östersjötorsken könsmogen vid en storlek på ungefär 40 centimeter. Bland annat genom ett onaturligt högt fisketryck har torsken stressats till att nu bli könsmogen redan vid cirka 20 centimeter. Det innebär att östersjötorsken aldrig riktigt växer till sig eftersom all energi läggs på förökning, snarare än tillväxt. Avsaknaden av stora torskar i ekosystemet innebär att andra arter som annars regleras av torsken också påverkas.

En tydlig effekt är att plattfiskbestånden blir större. Detta genererar i sin tur negativa effekter för de mindre torskarna eftersom plattfiskarna, precis som dem, äter bottenlevande djur. Därmed ökar konkurrensen om födan. Tillväxten hos de mindre torskarna begränsas alltså ytterligare på grund av brist på föda. Detta skapar en ond spiral där östersjötorsken blir mindre och mindre. Detta handlar om en evolutionär process som har gått onormalt snabbt och nu får allvarliga konsekvenser för balansen i hela havets ekosystem.

Torsken kräver vissa särskilda förhållanden i vattnet för att kunna föröka sig. Förr förökade sig östersjötorsken på tre platser i Östersjön. På grund av olika miljöfaktorer och ett onaturligt högt fisketryck är idag torskens lekområden begränsade till ett enda lekområde.

Stora torskar viktiga för balansen i Östersjön

Varje år slängs miljoner döda östersjötorskar överbord

År 2015 infördes ett förbud inom EU mot att slänga redan uppfiskad fångst överbord. Fisk slängs vanligtvis överbord för att den är för liten för att säljas för humankonsumtion om den tas i land. När fisken slängs överbord är den oftast redan död. Förbud mot sådant utkast infördes när EU-länderna ville se ett totalstopp på detta helt meningslösa resursslöseri. Rapporter visar dock att förbudet inte efterlevs.

Årligen slängs fortsatt miljontals torskar överbord i Östersjön. Havs- och vattenmyndigheten (HaV) är den myndighet som har ansvar för att kontrollera att utkastförbudet efterlevs av svenska fiskebåtar. Trots att förbudet varit gällande i över tre år genomförs fortfarande inte sådana kontroller. Trålfisket står för 97 % av de totala utkasten. Övriga 3 % kommer från de fartyg som fiskar med passiva redskap som garn, krok och ryssjor. Trålarna bär alltså nästan hela ansvaret för den nuvarande situationen. Att säkerställa att det rådande utkastförbudet efterlevs borde vara ett självklart första steg i arbetet för ett hållbart torskbestånd i Östersjön.

Hur har vi kunnat tillåta Östersjöns torskbestånd att kollapsa?

För att fiskbestånden i Östersjön ska vara livskraftiga krävs det att havet och fisket förvaltas på ett hållbart sätt av oss människor. Det har vi misslyckats med. Faktorerna som har bidragit till detta är många. Först och främst har vetenskapliga rådgivningen inte haft tillräckligt bra underlag, framförallt för torskbeståndet i östra Östersjön. Forskarnas modeller kan idag inte åldersbestämma torsken i Östersjön. När det misslyckas är det svårt att prognostisera beståndets storlek vilket i sin tur gör fastställandet av en långsiktigt hållbar fiskekvot nästintill omöjligt.

En annan brist i fiskeförvaltningen är att den har tagit alltför stor hänsyn till sociala och ekonomiska faktorer och till fiskenäringens kortsiktiga intressen. Exempelvis i beslutet om de årliga kvotbesluten som styr hur mycket torsk yrkesfiskarna får ta upp, där det varit mer regel än undantag att politikerna satt kvoterna högre än vad vetenskapen ansett vara långsiktigt hållbart. Med tanke på de osäkra beskeden från vetenskapen borde försiktighetsprincipen ha tillämpats i större utsträckning för att säkra ett livskraftigt torskbestånd. Istället har ekonomiska intressen tillåtits stå över de biologiska förutsättningarna när politiska beslut har fattats. Priset för detta får nu torsken och Östersjön betala.

Förbud mot bottentrålning – ett första steg för att rädda östersjötorsken

Ett konkret och nödvändigt sätt att hjälpa östersjötorsken och Östersjön vore att införa ett förbud mot bottentrålning i Östersjön. Det skulle skona havsbotten och samtidigt ge torsken ett välbehövligt utrymme att återhämta sig för att återigen få växa sig större. Bottentrålning är en extremt effektivt fiskemetod som kan ta upp stora mängder fisk på mycket kort tid. Den tar dessutom upp en stor andel bifångst, alltså små torskar eller fiskarter som inte är det primära målet för fisket och som oftast slängs död tillbaka i havet.

Bottentrålning är en ohållbar fiskemetod som sätter högt tryck på torskbeståndet och bidrar till de onaturliga förutsättningarna som gör östersjötorskarna små och klena. Idag subventioneras denna fiskemetod i Sverige. Vi tror inte att det är gynnsamt för varken torsken eller i förlängningen för Östersjön. Mycket av fiskepolitiken styrs av EU genom den gemensamma fiskeripolitiken (GFP). Sverige anses vara ett föregångsland i EU när det kommer till miljö och naturvård och vi har varit pådrivande inom EU för en mer hållbar fiskepolitik. Några exempel på detta är införandet av utkastförbudet och att kvoter ska sättas i linje med vad vetenskapen rekommenderar. Vi hoppas därmed att våra ansvariga ministrar nu tar ställning även mot bottentrålningen i Östersjön i syfte att bevara ett krisande torskbestånd.

En hållbar fiskeförvaltning som värnar om kustsamhällen

En hållbar fiskeförvaltning är möjlig. De innebär en fiskeförvaltning som utgår från ekosystemets gränser och förutsättningar, inte från kortsiktiga ekonomiska intressen. En fiskeförvaltning som, istället för att subventionera en miljöskadlig verksamhet som bottentrålning, premierar småskaligt, miljövänligt fiske med mer skonsamma redskap som garn och krok. Småskaligt fiske och sportfiske ger dessutom stora värden i form av rekreation, turism och ekonomi till kustsamhällen i östersjöregionen.

En hållbar fiskeförvaltning skulle gynna både Östersjön och de som bor längs dess kust. Den första åtgärden i övergången till en mer hållbar förvaltning bör vara att införa ett förbud mot bottentrålningen i Östersjön. Det skulle ge östersjötorsken det välbehövliga utrymme för återhämtning som den är i så akut behov av. Förhoppningsvis är det inte för sent att vända den negativa trenden och återfå ett sunt torskbestånd i Östersjön.