All Posts By

admin

Fiskebrief 21 – Bra beslut men fisken i Östersjön kräver långsiktighet

By | Fiskebrief

I mitten av oktober träffades EUs fiskeministrar. Besluten som de fattade är i huvudsak bra för östersjötorsken. Men det finns några frågetecken på kort sikt och ett stort behov av en ny doktrin på längre sikt.

Ministerrådets beslut

Östersjötorskens kris presenterades denna gång tydligt av ICES och Kommissionen, som också flera gånger påpekade de lagar, direktiv och avtal som gäller och som ministrarna riskerade att bryta. Kommissionens förarbete tillsammans med mycket tydlig agenda från Sverige och ordförandelandet Finland förändrade helt bilden vid ministerrådet. Länder som inte ville följa de vetenskapliga rekommendationerna stod ensamma.

De bra besluten

Stopp för riktat torskfiske i östra beståndet.
Kraftigt sänkt kvot i västra beståndet.
Fiskeförbud under lekperioden.

Fiskeministrarna var sin vana trogen inne och petade i besluten, lite större kvoter, något kortare fredningsperiod, lite fler fiskar till fritidsfiskare osv. Men i förhållande till tidigare år visade man återhållsamhet.

Att hålla ögonen på

Ministerrådet beslutade om en bifångstkvot på 2.000 ton torsk för det östra beståndet men har samtidigt ställt en fråga till ICES om hur stor bifångstkvot forskarna tror att det östra torskbeståndet klarar av. Det finns en risk att kvoten kommer att höjas när den behandlas på nytt i december.

Sämre beslut och beslut som saknades

För vissa bestånd enades ministrarna om kvoter som var högre än Kommissionens förslag och de vetenskapliga rekommendationerna. Ministerrådet tar heller inte tillräcklig hänsyn till samspelet mellan olika fiskbestånd. De borde fattat beslut om att flytta fisket efter sill och skarpsill bort från torskens lekområden, precis så som den gemensamma fiskeripolitiken anger att ekosystemansatsen ska tillämpas i fiskeriförvaltningen.

Ministerrådet beslutade också att stryka alla krav på elektroniska kontrollåtgärder ombord på fiskebåtarna. Fiskerikontrollen är ett sorgebarn. Trots att utkastförbud infördes 2015 har ännu inga verkningsfulla kontrollåtgärder kommit på plats. För en tid sedan avslöjades svenska fiskare med omfattande felrapportering av sill och skarpsill. Utan kontrollåtgärder blir många av ministerrådets beslut verkningslösa. Ett stort ansvar faller på Havs- och vattenmyndigheten för bristen på kontroll av svenska fiskefartyg.


Vägen mot en ny fiskeripolitik för Östersjön

Ministerrådets beslut om torskfisket är ett litet steg på vägen mot ett nytt synsätt på fisket i Östersjön, men det fattades under galgen av en nära förestående beståndskollaps. Trycket från fisket att öppna för torskfiske under 2021 kommer vara stort. Det finns en betydande risk för att ministerrådet låter sig påverkas utan att långsiktiga åtgärder eller beslut fattats. Fiskbeståndet och Östersjöns miljö behöver en helt ny förvaltningsdoktrin.

Kommissionen påpekade inför årets kvotbeslut att ministerrådet är skyldig att följa de lagar och avtal de själva stiftat. Den gemensamma fiskeripolitiken, Havsmiljödirektivet och Baltic Sea Action Plan har alla mål om hållbart fiske år 2020 respektive 2021.

Inom ramen för gällande lagar kan ministrar och andra politiker göra mycket för ett hållbart fiske:
Politikerna måste både förstå och följa de vetenskapliga rekommendationerna, de är inte ett förhandlingsbud bland andra.
Fiskbestånden samspelar ekologiskt och kan inte utgöra spelbrickor för att tillfredsställa olika intressenter genom kompensationstänkande.
Regeringen måste skärpa kraven på Havs- och Vattenmyndigheten (HaV) och andra myndigheter att så att de åtgärder som beslutats också blir genomförda. Utkastförbudet måste upprätthållas och brister i kontroll av fisket behöver åtgärdas snarast.
Regeringen behöver också anpassa uppdraget till HaV så att miljöhänsyn prioriteras starkare i fiskeripolitiken. Gamla förlegade synsätt måste rensas ut.
Politiker och intressenter måste lära sig mer om sammansättning och storlek på Östersjöfisket, konflikten mellan storskaligt trålfiske och småskaligt fiske med passiva redskap – det senare är både mer hållbart och skapar större värden.
Sverige kan inom ramen för nuvarande lagstiftning flytta ut trålgränser och på andra sätt gynna småskaligt fiske.

Rätt tid för en ny doktrin för fisket i Östersjön

Det är uppenbart att EUs fiskeregler inte kan skapa ett hållbart fiske som uppfyller kriterierna för god ekologisk status i Östersjön. Den regionalisering som infördes i den gemensamma fiskeripolitiken (CFP) är en möjlighet att utveckla en fiskeriförvaltning som är anpassad till Östersjön som tar en mer tydlig ekosystemansats. För att detta ska ske måste Östersjöländerna mer aktivt använda de regionala organen till att ta egna initiativ för en långsiktigt hållbar fiskeripolitik. Den allvarliga situation som råder för torsken och flera andra bestånd borde vara ett starkt skäl för en mer aktiv regional förvaltning. En möjlighet finns i samband med utvärderingen av den fleråriga förvaltningsplanen för Östersjön, BSMAP.

Östersjön är ett artfattigt innanhav med mycket känslig ekologi. Både riksdag och regering i Sverige och Europaparlamentet tillsammans med Kommissionen i Bryssel bör ta initiativ till en anpassning. Några förändringar som bör komma till stånd:

Fisket i Östersjön ska ta särskild hänsyn till ekologin. Regeringen bör ställa frågor till Kommissionen och ICES vilka förändringar som bör göras för att anpassa den gemensamma fiskeripolitikens regler till Östersjöns speciella förutsättningar.
Återhämtning tar lång tid, därför behövs långsiktiga beslut som inte ger utrymme för årlig kohandel om kvoter mellan fiskeministrarna.
Förbud för bottentrålning efter torsk, förbud för storskaligt industrifiske och fiske där fångsten primärt inte avses att bli människoföda.
Havsmiljödirektivets kriterier för god ekologisk status ska vara vägledande för fisket, inte maximalt hållbar avkastning, som utgår från yrkesfisket istället för miljön.
För torskbeståndet måste kriterierna kompletteras så att bestånden har en normal tillväxt, storleks- och ålderssammansättning innan fiske tillåts.

Ministerrådet i oktober var förhoppningsvis ett nytt kapitel i Östersjöns fiskeripolitik.
Nu gäller det att utnyttja detta momentum så att besluten inte rullas tillbaka nästa år. Rädda östersjötorsken kommer att fortsätta att föreslå konkreta lösningar och rikta strålkastaren mot de som inte sätter Östersjöns miljö främst.


Utskriftsvänlig version

Fiskebrief 20: Avgörande beslut på kort och lång sikt

By | Fiskebrief

Mycket står på spel när landsbygdsminister Jennie Nilsson möter EUs övriga fiskeministrar den 14-15 oktober för att fatta beslut om nästa års fiskekvoter. Men redan på torsdag och fredag ger riksdagens miljö- och jordbruksutskott respektive EU nämnd sina instruktioner för Sveriges förhandlingsposition. Det är alltså några avgörande dagar, både på kort och lång sikt.

På lång sikt: Det behövs en ny doktrin för fisket i Östersjön

Östersjön är ett innanhav, artfattigt med känslig ekologi. Ändå gäller samma fiskepolitik som reglerar EUs fiske i Medelhavet, Nordsjön och Atlanten. Kvoten skall så gott som alltid maximeras till förmån för fisket, inte miljö och ekologi. Vid sidan av torskbeståndets kollaps är flera fiskbestånd i dålig kondition. Sill- och skarpsillfisket tillåts fortsätta i form av storskaligt industrifiske där fångsterna blir pellets till minkfarmar eller laxodlingar. Vi är på väg att upprepa samma misstag som med torsken, men ingen verkar tycka att några fel begåtts. Detta samtidigt som avslöjanden om omfattande felrapportering inom det svenska sill och skarpsillsfisket rapporterats utan några direkta åtgärder från ansvariga myndigheter. (Sveriges radio Kaliber https://sverigesradio.se/avsnitt/1358223).

Regionaliseringen av EUs fiskepolitik innebär en unik möjlighet att anpassa fiskeförvaltningen till Östersjöns speciella förhållanden, men det förutsätter att ansvariga politiker engagerar sig. Nu har regionaliseringen reducerats till ytterligare en byråkratisk instans. För Östersjön är det inte trovärdigt att tala om havsmiljöfrågor utan att ta med fiskepolitiken.

Sverige måste gå i spetsen för en ny fiskeripolitik som prioriterar miljöhänsyn. Bara då kan vi på sikt uppnå ett hållbart fiske.

På kort sikt: Tre viktiga beslut:

ICES konstaterade i sin vetenskapliga rekommendation att det östra torskbeståndet behöver många år av fiskestopp för att ha en chans att återhämta sig. Ansvaret vilar tungt på Sverige och Jennie Nilsson att driva igenom tre viktiga beslut när fiskeministrarna träffas:

● Följ kommissionens förslag om inget riktat fiske (0 kvot)i östra beståndet och acceptera inga höjningar av den föreslagna kvoten för västra beståndet.
● Tillåt en liten kvot (2-3000 ton) för bifångst till det småskaliga fisket som fiskar med passiva redskap
● Flytta fisket av sill och skarpsill bort från torskens lekområden

Sverige är inte ensamt – flera länder har uttryckt en tydlig vilja att rädda både torsken och införa åtgärder som kan hjälpa torskens återhämtning – en flytt av det storskaliga sill och skarpsillsfisket från torskens lekområden är en sådan åtgärd.

Jennie Nilsson och Isabella Lövin ställde ut löften i våras. Nu är det dags att leva upp till dem.


Utskriftsversion

Fiskebrief 19: Återhämtning tar tid

By | Fiskebrief

EU:s fiskeministrar fattar i mitten av oktober beslut om nästa års torskfiske i Östersjön. ICES vetenskapliga råd säger att kvoten kommer behöva vara 0 under flera år, kommissionen har beslutat om nödstopp för allt torskfiske redan i år och sagt att kvoten för nästa år ska vara 0 för allt riktat torskfiske. Nu vilar ett mycket tungt ansvar på regionens politiker – de måste stå emot särintressen som vill fortsätta fiska samtidigt som de måste säkerställa att förslaget om fiskestopp för 2020 följs av långsiktiga åtgärder.

Torskbeståndet måste ges lång tid att återhämta sig. Det behövs ett nytt synsätt på Östersjöns fiske, med ett radikalt nytt förhållningssätt där kortsiktiga intäkter får ge vika för långsiktig hållbarhet. Paradigmskiften har på andra områden gett oss nya förhållningssätt till naturen och en förbättrad miljö.

Hållbart fiske uppnås inte – och kan inte mätas

EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP), Havsmiljödirektivet och Baltic Sea Action Plan har alla mål för ett hållbart fiske och god miljöstatus år 2020. Indikatorn för hållbart fiske benämns MSY som betyder maximal hållbar avkastning, dvs hur mycket fiske ett bestånd klarar långsiktigt.

Problemet för östersjötorsken är att experterna inte kunnat fastställa fisketrycket enligt MSY på flera år, samtidigt som man tillåtit fortsatt fiske.

Internationella havsforskningsrådet (ICES) konstaterar nu att MSY är ett överspelat begrepp för östersjötorsken eftersom man inte kan tala om ”hållbar avkastning”, det finns helt enkelt ingen fisk att ta ur havet längre.

Forskning har de senaste åren visat att torsken nu växer långsammare och fortplantar sig tidigare, troligen som följd av för hårt fisketryck. Resultatet är ett torskbestånd som består av många små och magra torskar. Samtidigt har kunskapsläget försämrats av att de små torskarna är svåra att åldersbestämma, så att varken beståndets eller enskilda torskars tillväxt kan uppskattas. Internationella havsforskningsrådet (ICES) har därför under en följd av år inte kunnat basera sin rådgivning på säkra data.

Signalen blinkar rött

ICES vetenskapliga rekommendationer sammanfattas i en tabell där olika referenspunkter för fisketryck och beståndets storlek redovisas med grönt, gult och rött. För västra beståndet signalerar man rött på de flesta referenspunkterna. För det östra beståndet räcker trafiksignalerna inte till, istället är det gråa frågetecken. De röda markeringarna säger att beståndet har begränsad reproduktiv kapacitet.

Flerårigt fiskestopp och nya regler

ICES skriver att torskbeståndets låga produktivitet innebär att beståndet kommer att ligga under referenspunkten för tillväxt också på medellång sikt (år 2024), även om inget fiske tillåts.

I klartext säger forskarna att: Ska vi rädda torskbeståndet i södra Östersjön måste vi sluta trålfiska under flera år framöver. Det kommer kräva tuffa och långsiktiga politiska beslut.

Tiden för fiskestoppet måste utnyttjas till att ta fram nya regler för det framtida fisket, regler som är anpassade till Östersjön och de fiskebestånd som finns här. Innanhavet är unikt med sitt bräckta vatten samtidigt som det är artfattigt. Det gör Östersjöns ekosystem extra känsligt för förändringar. Fiskbestånden är viktiga för Östersjöns miljö och ekologi, och särskilt viktig är torsken, den främsta rovfisken som är genetiskt unik och anpassad till sin miljö. Det går inte att tillämpa Medelhavets eller Atlantens regler på Östersjön.

Torskbeståndets normala tillväxt, storleks- och ålderssammansättning måste återställas innan fisket kan återupptas. En balanserad sammansättning av beståndet måste vara ett tvingande kriterium i en ny förvaltningsplan.

Våra förslag till långsiktiga åtgärder för östersjötorsken:

Ministerrådet bör besluta om ett minst femårigt fiskestopp för det östra beståndet. Det är den tid som krävs för att få en ny förvaltningsplan på plats. Att återfå ett torskbestånd i god kondition som har en balanserad ålders- och storleksfördelning kommer att ta betydligt längre tid.

En långsiktig återhämtningsplan som bör innefatta:

  • Särskild hänsyn tas till torskens stora betydelse för Östersjöns ekologi.
  • Beståndet ska uppnå normal tillväxt, storleks- och ålderssammansättning innan fiske återupptas och att detta ska vara viktiga kriterier i en ny förvaltningsplan.
  • Flytta fisket på torskens föda sill och skarpsill bort från torskens reproduktions- och tillväxtområden.
  • När fiskestoppet hävs, så ska nuvarande bottentrålning ersättas med andra redskap som möjliggör för fler torskar att växa sig stora.
  • Inför väl fungerande övervakning så att nuvarande och kommande bestämmelser efterlevs.

 

Utskriftsversion

Fiskebrief 17: Prioritera miljön framför en handfull arbetstillfällen

By | Fiskebrief

Håll fast vid planen för att rädda östersjötorsken

Östersjötorskens kris har gjort att Kommissionen i slutet av juli införde ett omedelbart stopp för fiske resten av året. Internationella Havsforskningsrådet (ICES) rekommenderade tidigare i år att inget torskfiske bör tillåtas i det östra beståndet under 2020. Nu vilar allt ansvar på regionens fiskeministrar som i oktober ska besluta om nästa års torskfiske i Östersjön. Kommer de lyssna på den vetenskapliga rådgivningen från ICES, som säger att det kommer ta många år av fiskestopp innan vi kan tänkas se någon förbättring av beståndet, eller kommer de falla för trycket från kortsiktiga särintressen?

Näringspolitik inget argument för fortsatt torskfiske

För Östersjöns miljö och ekologi är ett flerårigt torskfiskestopp det självklara beslutet. Det är en åtgärd som borde vidtagits för många år sedan, men EUs gemensamma fiskepolitik stadgar också att hänsyn ska tas till socioekonomi, dvs. yrkesfiskarna och kustsamhällena. Därför har fiskeministrarna med sysselsättningen i fiskenäringen som argument fortsatt att fördela kvoter av ett krympande bestånd av östersjötorsk.
Efter ICES rekommendation och Kommissionens nödstopp har diskussionen startat om vad ett stopp för torskfisket innebär för fiskenäringen. I Sverige försöker olika intressenter få politiker och opinionens uppmärksamhet. Åsikterna går isär. En del vill häva stoppet, andra vill ha ekonomisk ersättning från EUs fonder och somliga vill ha rätt till andra fisken.

Miljöskydd måste gå före yrkesfisket

Yrken och branscher förändras hela tiden. Gamla yrken försvinner och nya uppstår. Textil- och varvsindustrin är två exempel i Sverige. Det gäller också basnäringar som jord- och skogsbruk vilka genomgått kraftiga förändringar, bland annat till följd av nya miljökrav som också tvingat många andra yrken, företag och branscher att anpassa sig till helt nya förutsättningar, eller försvinna.
Yrkesfiskarna kan inte vara undantagna eller ha någon särskild rättighet att få utöva sitt yrke, särskilt inte när fiskebestånden hotas av utfiske. Därför blir det märkligt när HaV föreslår att torskfiskarna ska kompenseras med att få tråla havskräfta, ett fiske som är gul- eller rödmarkerat i WWF fiskguide om de inte är burfångade.

Yrkesfisket saknar samhällsekonomisk betydelse

Myndigheterna har svårt att redovisa exakt antal yrkesfiskare, men enligt Havs- och Vattenmyndigheten motsvarar det ca 850 heltidstjänster i hela landet, varav mindre än hälften fiskar i Östersjön.

Det svenska torskfisket i Östersjön hade innan det stoppades ett landningsvärde på några tiotals miljoner kronor.

Fiskberedningsindustrin och handeln sysselsätter ca 3700 personer i hela landet. Tre fjärdedelar av råvaran är importerad.

Beskrivning av alla de marina näringarnas sysselsättning och ekonomiska värde finns på www.havochvatten.se Marin strategi för Nordsjön och Östersjön, 2018:27 sid 20.

Kustnära, hållbart fiske viktigt för marin turism

Östersjöns torskfiske har huvudsakligen varit storskalig bottentrålning. De sista åren har torsken varit så liten och klen att stora delar av fångsten inte kan säljas som matfisk till detaljhandeln utan istället exporteras för att bli fiskmjöl.

I Öresund finns ett livskraftigt torskbestånd eftersom trålfiske är förbjudet sedan länge. Yrkesfiske med passiva redskap ger bättre pris och högre intäkter. Samtidigt blomstrar en fisketurism som ger direkta lokala intäkter och bidrag till gemensamma anläggningar som t ex hamnar. Läs hela vår rapport här.

Marin turism sysselsätter över 40.000 personer i Sverige, varav tre fjärdedelar i Östersjön. Turismen är den viktigaste av alla marina näringar. Småskaligt yrkesfiske är en viktig del av den marina turismen. En och halv miljon svenskar fritidsfiskar varje år.

Politiken måste prioritera rätt

Nödvändiga åtgärder för att försöka rädda östersjötorsken får inte hindras för att skydda en handfull yrkesfiskares sysselsättning.
Om torskbeståndet ska återställas måste det framtida fisket baseras på hållbara fiskemetoder grundat i en transparent och klok förvaltning där alla samhällsintressen balanseras. Men sätter vi inte ekologin främst kommer det inte att finnas något att fiska.


Utskriftsvänlig version

Fiskebrief 16: Håll kursen bland fiskepolitikens grynnor och blindskär

By | Fiskebrief

Juni har varit en händelserik månad för fiskepolitiken och östersjötorsken. Sedan Internationella Havsforskningsrådet (ICES) publicerade sin rekommendation för nästa års fiske av östersjötorsk har aktiviteten ökat bland politiker och tjänstemän. Parallellt pågår utvärderingen av de fleråriga förvaltningsplanerna (MAP) och Kommissionen har antagit en kommunikation om fiskemöjligheterna för 2020 som också berör östersjötorsken.

Ministrarna Isabella Lövin och Jennie Nilsson utlovade i sin debattartikel att Det krävs alltså mer än punktinsatser för torsken. Det krävs ett helhetsgrepp – en förvaltning som tar hänsyn till det ekologiska systemet.”  Det är svårt att bedöma hur detta arbete bedrivs, kanske därför att det inte sker med den kraft det borde. Sverige har som ordförande i BALTFISH misslyckats att samla en majoritet av östersjöländerna för vare sig kort- eller långsiktiga åtgärder för östersjötorsken.

Ingen enighet bland östersjöländerna

På BALTFISH möte 3 – 4 juni lade Sverige som ordförandeland fram förslag om omedelbara nödåtgärder för att skydda den just nu kraftigt hotade östersjötorsken. Därutöver framförde Sverige behovet av långsiktiga åtgärder. Förslaget fick visst stöd från några länder men ingen enighet kunde nås.

Riksdagsledamöter tidigt aktiva

Miljö- och jordbruksutskottet har fått tidig information om östersjötorskens kris. Representanter för ICES har presenterat sin rekommendation för utskottet.  Landsbygdsminister Jennie Nilsson besökte utskottet vid ett tillfälle. EU-nämnden behandlade också frågan inför ministerrådet för fiske och jordbruk. Detta är ovanligt men positivt. Förhoppningsvis kan riksdagsledamöter från många partier hålla frågan aktuell och prioriterad, för det behövs!

Ministerrådet för fiske

EU:s jordbruks- och fiskeministrar möttes den 18 juni. Där redovisade Kommissionen principerna för arbetet med kommande kvotförslag. Landsbygdsminister Jennie Nilsson upprepade Sveriges stöd för noll-kvot nästa år. Hon uttryckte också förväntningar på Kommissionen att snabbt komma med besked om nödstopp för torskfiske i Östersjön under 2019.

Kommissionen om 2020 års fiske

Kommissionen beskriver det som ett framsteg att fisket i Östersjön till 95 procent fiskas på kvoter som är i nivå med ett hållbart uttag, MSY. Men, eftersom industrifiske efter sill och skarpsill dominerar, nu när torskfångsterna är en tiondel av vad de varit, betyder det inte att nästan allt fiske i Östersjön är hållbart som kommissionär Vella antyder. Han använde statistiken på samma missvisande sätt förra året när han hävdade att sju av åtta bestånd, ”för vilka det finns fullständiga vetenskapliga data”, fiskas hållbart. Då mörkar han de bestånd, t ex östersjötorsk, där det saknas vetenskapliga data. För ministrar och andra politiker är det viktigt att vara uppmärksamma. Aggregerad eller missvisande statistik får inte dölja katastrofer för enskilda bestånd eller arter. 

Utvärdering av flerårig förvaltningsplan för Östersjön

Det borde räcka med misslyckandet med östersjötorsken för att utvärdera förvaltningsplanen. Baltic Sea Advisory Council (BSAC) är tydliga när de svarar på Kommissionens remiss: “De fleråriga förvaltningsplanerna har inte inneburit mer hållbart fiske och har inte bidragit till att lösa de svåra frågorna om torsken i östra och västra bestånden”. “De fleråriga förvaltningsplanerna har inte bidragit till det regionala samarbetet”.

Det som ansetts vara en viktig del av fiskeförvaltningen döms alltså ut av alla intressenter, från yrkesfiskare till miljöorganisationer i BSAC.

Konsten att undvika grynnor och blindskär

Den svenska regeringen måste vara medveten om att finns starka krafter som försvarar det nuvarande förvaltningssystemet, även när arter är i uppenbar kris.

Om det i framtiden skall finnas ett livskraftigt torskbestånd i Östersjön och för att undvika en försvagning av Östersjöns ekosystem så behöver Isabella Lövin och Jennie Nilsson leva upp till sin debattartikel. De måste navigera bland särintressen och se till att inte luras av missvisande statistik eller desinformation, de måste hålla kursen hela vägen tills Kommissionen och ministerrådet tar de helhetsgrepp som behövs för att rädda östersjötorsken.


Utskriftsvänlig version

Fiskebrief 14: Systemet som lurar sig självt

By | Fiskebrief

Östersjötorskens situation är så allvarlig att vi närmar oss sista chansen för en återhämtning av beståndet, annars kommer det att ödeläggas. Se Fiskebrief 12

Mängder av forskare, byråkrater och politiker är sysselsatta året om för att analysera, lämna underlag och fatta beslut om kvoter för bland annat torsk (se bild nedan). Trots detta har man inte lyckats förvalta östersjötorsken, vars kris förvärrats år efter år. Istället har det fått motsatt effekt genom att bromsa och förhindra de drastiska åtgärder som hade behövts för länge sedan.

Det är därför helt avgörande att svenska politiker inte låter sig förledas ett år till av det till synes välutformade förvaltningssystemet. Det är dags att resa sig upp, slå näven i bordet och kräva långsiktiga åtgärder.

Schematisk skiss över EUs fiskeförvaltning

Sverige har lång östersjökust med många kustsamhällen där torskfisket historiskt varit av stor betydelse. Regeringen har höga ambitioner i miljö- och havsfrågor. Därför måste landsbygdsministern vara den som tar initiativet. Vi ska inte tro att någon annan gör det.

Därför misslyckas förvaltningen av östersjötorsk:

1. Den vetenskapliga rådgivningen har länge saknat viktiga data.

De har redovisat varningssignaler som långt tidigare borde lett till drastiska åtgärder. Likafullt har man fortsatt att fördela kvoter som inte kunnat fiskas upp. Sannolikt har man under lång tid överskattat beståndets förmåga att återhämta och reproducera sig samtidigt som man grovt underskattat påverkan av externa faktorer.

2. Miljöskyddet saknar åtgärder mot överfiske

När Havs- och vattenmyndigheten (HaV) redovisar de svenska miljömålen uppnår de flesta fiskbestånd i Östersjön, t ex torsk, inte god miljöstatus. Men HaV konstaterar att fisket lyder under den gemensamma fiskepolitiken som också tar socioekonomiska hänsyn som innebär att fisket ändå tillåts fortsätta.

3. Rådgivande organen för intressenter har en majoritet av yrkesfiskare

Dessa sk. Regional Advisory Councils (För Östersjön förkortat BSRAC) har de senaste åren föreslagit betydligt större kvoter än den vetenskapliga rekommendationen och hävdat sin rätt att fiska oavsett konsekvenser för miljön och fisken.

4. Kommissionär Vella vilseleder

Förra året föreslog Kommissionen högre kvoter än någon intressentgrupp, inklusive yrkesfisket, kanske beroende på ett byråkratiskt missförstånd. Kommissionär Karmenu Vella försvarar yrkesfiskarna och hävdar att fisket i Östersjön till största delen är hållbart genom att tolka statistiken vilseledande.

5. Regionaliseringens möjligheter har inte infriats

BALTFISH High level group, vars syfte är att hävda Östersjöregionens intressen, har istället blivit ytterligare en mötesplats för fiskebyråkraterna och ett transportkompani inför ministerrådet.

6. Svenska fiskeministrars taktik har misslyckats

Sveriges tidigare fiskeministrar, från Eskil Erlandsson till Sven Erik Bucht, har hävdat att de framgångsrikt verkat inom systemet. Sven Erik Bucht var under fyra års tid alltid nöjd efter ministerrådets kvotförhandlingar.

Landsbygdsminister Jennie Nilsson, som nu är ansvarig för fiskepolitiken, måste välja en annan strategi än sina företrädare för att rädda östersjötorsken. Hon måste vara aktiv under hela processen, förbereda långsiktiga åtgärdsförslag och inte låta sig luras av andra aktörer som vill bibehålla nuvarande system för förvaltning av östersjötorsken. Då kan det vara försent.

Torskfångster och svenska fiskeministrar


Utskriftsvänlig version

Fiskebrief 13: Åtgärdslista för landsbygdsministern

By | Fiskebrief

Landsbygdsminister Jennie Nilsson och miljöminister Isabella Lövin skriver om östersjötorskens kris i en debattartikel i SvD. Det är bra att östersjötorsken nu är på båda ministrarnas dagordning. Även om det finns flera orsaker till krisen, menar vi att det gäller att hålla fokus på det som kan påverkas på kort sikt – fiskepolitiken.

Rädda östersjötorsken bad några forskare och experter att sammanställa en åtgärdslista till landsbygdsministern för att rädda östersjötorsken:

  1. Lyft frågan till politisk nivå redan nu. Vänta inte till strax före ministerrådet i oktober. Viktigast är att den svenska tjänsteman som är ordförande i The Baltic Sea Fisheries Forum (BALTFISH) får politiskt stöd och tydliga instruktioner vid möten med andra medlemsstater runt Östersjön.Långsiktiga åtgärder för torskbeståndets återhämtning behöver förberedas och förankras redan nu (se pkt 3 och 4).
  2. Samråd med Kommissionen om ”emergency measures” som skulle innebära att fisket stoppas redan under 2019. Understryk att ett sådant stopp inte ersätter behovet av långsiktiga åtgärder.
  3. Verka för att ministerrådet beslutar om ett minst femårigt fiskestopp för det östra beståndet. Det är den tid som krävs för att få en ny förvaltningsplan på plats. Att återfå ett torskbestånd i god kondition som har en balanserad ålders- och storleksfördelning kommer att ta betydligt längre tid.
  4. Ge uppdrag åt Havs- och vattenmyndigheten att förse Internationella Havsforskningsrådet (ICES) och EU:s organ med underlag för en långsiktig återhämtningsplan som bör innefatta:
    Att särskild hänsyn tas till torskens stora betydelse för Östersjöns ekologi.
    Att beståndet ska uppnå normal tillväxt, storleks- och ålderssammansättning innan fiske återupptas och att detta ska vara viktiga kriterier i en ny förvaltningsplan.
    Att flytta fisket på torskens föda sill och skarpsill bort från torskens reproduktions- och tillväxtområden.
    Verka för att när fiskestoppet hävs, så ska nuvarande bottentrålning ersättas med andra redskap som möjliggör för fler torskar att växa sig stora.
  5.  Verka för att det införs väl fungerande övervakning så att nuvarande och kommande bestämmelser efterlevs.

Tillståndet för torsken i Östersjön har vi beskrivit i tidigare Fiskebrief. Många har den senaste tiden uppmärksammat allt mer oroande tecken: WWF, Naturskyddsföreningen och Sportfiskarna har skrivit ett öppet brev, filmaren Peter Löfgren har kommit med en ny dokumentär, 18 år efter sin film ”Den sista torsken” och i Aftonbladet beskriver Nils Höglund, Fisheries Policy Officer på Coalition Clean Baltic, torsken i Östersjön som ”zombiefiskar”.

Utskriftsvänlig version

Fiskebrief 12: Fortsatt torskfiske är skadligt

By | Fiskebrief

Den katastrofala utvecklingen för Östersjötorsken fortsätter utan synliga tecken på att myndigheter eller politiker agerar. Kurvorna har pekat nedåt i 20 år, men krisen har blivit extra tydlig de senaste åren, vilket bekräftades när Vetenskapsradion intervjuade Joakim Hjelm, en av Sveriges forskare i ICES, Internationella Havsforskningsrådet.

Östersjötorsken är ”för liten för att vi på sikt ska veta att den kan finnas kvar” sa Joakim Hjelm och fortsatte ”med stor sannolikhet är den under minsta nivån”.

Det finns biologiska referenspunkter som anger när fortsatt fiske är skadligt. Idag handlar det inte längre om hur mycket man kan fiska, utan om vad som kan göras för att rädda torskbeståndet över huvud taget. Det är den nivån Joakim Hjelm menar att Östersjöns torskbestånd nu sjunkit till.

Enligt Joakim Hjelm har den vetenskapliga rådgivningen om östersjötorsken under fem år endast kunnat tolka en liten del av tillgänglig data för att kunna bedöma beståndet. Men nu har man tillgång till ny data som gör att man kommer kunna lämna en rekommendation om 2020 års torskkvot senare i vår.

Provfiske under 2018 hittade i princip inga fiskar äldre än 6 år, trots att torsken kan bli upp till 15 år. Torskarna har också slutat växa. Normalt ska en torsk växa flera decimeter under en två-årsperiod. Nu såg forskarna att individerna bara växt några centimeter. Låg tillväxt gör beståndet improduktivt och mer känsligt för överfiske.

Underhandsbeskeden från ICES och Joakim Hjelm ställer nu frågan om åtgärder för östersjötorsken på sin spets. Det finns helt enkelt inte längre något fiskbart bestånd av torsk i Östersjön. Om vi vill bevara och få tillbaka ett livskraftigt bestånd, kommer det krävas helt andra åtgärder och beslut än tidigare år.

Beskeden från ICES har också startat en diskussion om vad som är orsaken till katastrofen för östersjötorsken och vilka åtgärder som bör vidtas. Vår analys är ganska enkel: Torsken har överfiskats i många år med en fiskemetod (bottentrålning) som tar bort alla stora individer. Idag återstår endast små och långsamväxande torskar, som är mindre motståndskraftiga för utmaningar och svängningar i livsmiljön, må det vara syrehalt, vattentemperatur, parasiter eller andra predatorer. Vi kan inte påverka väder eller på kort sikt klimatförändringar. Fisket är det enda vi kan göra något åt idag.

Samtidigt är torsk en tuff fiskart som anpassat sig till Östersjöns speciella förhållanden. Förändras livsmiljön på grund av klimatförändringar är torsken en art som skulle ha goda möjligheter att klara sig. Dess roll som främsta rovfisk blir därför ännu viktigare för Östersjöns ekosystem.

Om Kommissionen och ministerrådet ska fatta extraordinära beslut i höst, måste de politiska signalerna till de tjänstemän som förbereder besluten vara tydliga. Som vi skrev i Fiskebrief 11 behövs politiskt engagemang redan nu.

Det behövs en långsiktig plan för hur torskbeståndet ska kunna återhämta sig. Stopp för torskfisket i Östersjön är självklart, men politikerna måste ge uppdrag till experter och forskare att snabbt få en åtgärdsplan på plats.

Det är uppenbart att det inte längre går att rädda östersjötorsken inom ramen för befintlig fiskeförvaltning. Politiker, myndigheter och experter måste förbereda sig på drastiska åtgärder och beslut.


Många läsare av Fiskebrief frågar vad de kan göra för att hjälpa till, här är några tips:

  • Kontakta politiker från din ort och berätta om östersjötorskens situation och att de måste få sina partier att vara aktiva.
  • Om några månader är det EU-val. Fråga kandidaterna vad de tänker göra. Vi kommer att bjuda in alla partier att redovisa sin politik på www.räddaöstersjötorsken.se.
  • Skriv eller maila till ledamöterna i riksdagens miljö- och jordbruksutskott.
  • Kontakta andra miljöorganisationer, fiskeföreningar, lokala hembygds- och miljöföreningar.

Utskriftsvänlig version

Fiskebrief 11: Avgörande år för östersjötorsken

By | Fiskebrief

Svenska politiker måste engagera sig i processen långt tidigare än dagarna före ministerrådet i oktober. De måste klargöra för tjänstemännen vad som är prioriterat. Vår fiskeminister måste tala med sina kollegor runt Östersjön för att hitta politiska lösningar.

Under 2018 har BalticSea2020 satsat omfattande resurser på att medvetandegöra allmänheten, politiker, medier och tjänstemän om östersjötorskens utsatta situation och att det behövs kraftfulla åtgärder för att rädda den för framtida generationer.

Under året har vi sett hur ett flertal politiska partier ändrat eller förtydligat sin ställning i torskfrågan och nu aktivt vill verka för att rädda torsken. Vi har närmare 70.000 namn som stöder oss och vi har 15.000 prenumeranter av Fiskebrief.

Trots alla goda viljor och insatser från ett stort antal aktörer fortsätter den negativa utvecklingen för torsken. 2019 är kanske torskens sista chans, för att rädda östersjötorsken och leva upp till målet om hållbart fiske och god ekologisk status 2020 krävs drastiska åtgärder och politiskt engagemang.
Fångsterna av östersjötorsk är nu en tiondel av vad de var för 10-15 år sedan. De torskar som fiskas är små och klena och kan inte säljas som matfisk. Landningsvärdet är några tiotals miljoner och sysselsätter en handfull yrkesfiskare i Sverige. Torsken är på väg att förlora sin viktiga roll i Östersjöns ekosystem, samtidigt har den också förlorat sin roll som matfisk och därmed sin ekonomiska betydelse.

Ändå fortsätter Kommissionen och EU:s fiskeministrar som om ingenting hänt. För 2019 beviljades kvoter som var högre än alla rådgivare och intressenter föreslagit. Kvoter som ändå inte utnyttjas eftersom beståndet är överskattat och landningspriserna låga. Den svenska regeringen tyckte att beröm för snabba förhandlingar var viktigare än att rädda östersjötorsken.

I februari börjar den omständliga process som leder fram till beslut om 2020 års fiskekvoter. Fiskeministrarna har visat att de kan ta extraordinära beslut för att rädda andra arter och bestånd. Nu är det dags att göra samma sak för östersjötorsken.

EU:s fiske ska vara hållbart och i god ekologisk status år 2020. Det är reglerat i den Gemensamma fiskepolitiken (GFP) och i Havsmiljödirektivet. För att uppnå detta finns förvaltningsplaner för olika fiskbestånd. Dessa kommer behandlas politiskt under 2019. Risken är stor att de urvattnas och att viktiga resultat sopas under mattan.

Hösten 2018 avvisade EU parlamentet ett försök att skjuta fram målet om god ekologisk status till 2023 och att sociala och ekonomisk hänsyn skulle stå över ekologiska åtgärder som fiskestopp. Det blir nya förhandlingar i både EU parlamentet och medlemsländerna under året.

EU:s kommissionär Karmenu Vella vill visa på resultat i slutet av sin mandatperiod, men bidrar istället till att sprida vilseledande information när han hävdar att 7 av 8 bestånd i Östersjön fiskas hållbart. Han räknar nämligen bara de bestånd där det finns vetenskapliga data. För bland annat östersjötorsken saknas data och därför ingår inte den i kommissionärens beskrivning.

2019 kommer kräva politisk närvaro och handlingskraft om torsken ska räddas.


Viktiga händelser första halvåret 2019

Första kvartalet: EU Parlamentet, Kommissionen och ministerrådet förhandlar om förvaltningsplan för ”Western waters”.
Slutet av maj: Internationella Havsforskningsrådets (ICES) vetenskapliga rekommendation för östersjöfisket.
Slutet av juli: Kommissionens utvärdering av förvaltningsplanen för Östersjön lämnas till EU Parlamentet.

 


Utskriftsversion

Fiskebrief 9: Ansvaret vilar på fiskeministrarna

By | Fiskebrief

EU kommissionen har lämnat sina förslag till kvoter för nästa års torskfiske i Östersjön. Det är ett steg i den omfattande byråkrati som vi beskrev i fiskebrief 6. Men man har misslyckats att upprätthålla ett livskraftigt torskbestånd. Med några få undantag har yrkesfisket de senaste 20 åren inte lyckats fånga tillräckligt med torsk för att uppnå kvoten. Beståndet har hela tiden överskattas, vilket är mycket allvarligt.

torskkvoter och fångst

Förslaget till kvoter för nästa års torskfiske i Östersjön ger oss två exempel på att förvaltningsprocessen styrs av något annat än att slå vakt om ett bestånd som är hårt drabbat av klimatförändringar, övergödning och överfiske.

I det västra beståndet har fångsterna sjunkit de senaste 20 åren och förra året ansågs beståndet vara under biologiskt säkra gränser.

Internationella havsforskningsrådets (ICES) rekommendationer innehåller röda varningstecken för alla kriterier som utvärderar beståndet.

Både 2016 och 2018 är “rekryteringen” (ett-åriga torskar) historiskt låg. Men 2017 var rekryteringen ovanligt god och är enligt kommissionen därför redo att fiskas. Man föreslår en ökning av kvoten för 2019 med 31 procent, från ca 5 600 ton till ca 7 300 ton. Kommissionen föreslår dessutom att fiskestoppet under lekperioden tas bort, dvs. en åtgärd som är till för att skydda den känsliga leken och som på sikt ska bidra till ett livskraftigt bestånd.

För det östra beståndet föreslår Kommissionen för 2019 betydligt högre kvoter än alla de rådgivare och intressenter som lämnar analyser och underlag. Det finns inga tecken på återhämtning och flera av de vetenskapliga kriterier som brukar användas för att bedöma beståndet saknas helt.

De föreslagna kvoterna skiljer sig åt med nästan 100 procent. Alla inblandade parter gör egna tolkningar av hur torskbeståndets tillstånd ska värderas och hur mycket fiske det tål. Med så oklara rekommendationer, blir också fiskeministrarnas uppgift att besluta om kvoter alltmer komplicerad och risken för godtyckliga beslut blir allt mer överhängande.

Kommissionen och fiskeministrarna borde lägga sifferexercisen åt sidan och istället diskutera konkreta åtgärder för att rädda östersjötorsken. Det behövs många åtgärder för att rädda östersjötorsken, men en första åtgärd är att stoppa all bottentrålning.

Alla inblandade hänvisar till att de följer förvaltningsmodellens regler. Sveriges fiskeminister Sven-Erik Bucht säger varje år att han är nöjd med resultatet av ministerrådets kvotförhandlingar. Trots detta förvärras situationen för östersjötorsken varje år.

I år är Kommissionens analys och förslag till torskkvoter illa underbyggt och verkar sakna insikt om torskbeståndets kris. Därför blir ansvaret stort när fiskeministrarna möts den 15-16 oktober.

När den svenska regeringen ska förankra sin ståndpunkt i riksdagens EU-nämnd, blir det ett konkret test för de partier som före valet deklarerade att de stödde ett förbud för bottentrålning.


Utskriftsvänlig version